Fru talman! Ärendet jag tänker kommentera är granskningen av säkerhetsbrister inom Lantmäteriet och de samhälleliga konsekvenserna av det som har hänt.
Lantmäteriet har sedan 1990-talet varit utsatt för ett starkt förändringstryck och för krav som har haft betydelse för myndighetens prioriteringar. Det har bland annat funnits krav på öppna data, tillgänglighet, digitalisering och kortare handläggningstider inom fastighetsbildningsområdet. Fokus inom myndigheten har legat på att möta dessa krav och dessvärre inte på säkerhetsskydd och informationssäkerhet.
Våren 2024 fick Landsbygds- och infrastrukturdepartementet kännedom om brister i Lantmäteriets hantering av utlämnande av förrättningsakter via myndighetens kundtjänst. Lantmäteriet informerade då de ansvariga myndighetshandläggarna om att myndigheten hade anmält en säkerhetsincident till Säkerhetspolisen. Incidenten bestod i att myndigheten tillämpade en ordning som innebar att förrättningsakter som begärdes ut lämnades ut via kundtjänst utan föregående säkerhetsprövning. Som en konsekvens av detta stängdes det digitala arkivet i maj samma år.
Vid varje tillfälle som departementet träffade Lantmäteriet med anledning av säkerhetsbristerna ställdes frågan om myndigheten såg något behov av någon form av stöd från Regeringskansliet eller något beslut av regeringen för att komma vidare i sitt arbete, men myndigheten uttryckte att det inte fanns några sådana behov. Det som är tråkigt i sammanhanget är att det inte finns någon dokumentation från de mötena.
Infrastruktur- och bostadsministern sa vid utfrågningen att han och Regeringskansliet vid flera tillfällen frågat Lantmäteriet om behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida. Mot bakgrund av den information departementet och ministern fick kan man ifrågasätta om det var tillräckligt att regeringen förlitade sig på Lantmäteriets egen bedömning av om några åtgärder behövde vidtas.
Utskottet menar att infrastruktur- och bostadsministern hade kunnat efterfråga såväl ytterligare information som ett tydligare agerande gällande behovet av att vidta åtgärder. De kontakter som skedde efter mars 2024 fram till stängningen av den externa tillgången till bland annat det digitala arkivet Arken skedde muntligen och har inte dokumenterats. Det gör att det inte är möjligt att följa vilka åtgärder som diskuterats och ta reda på om departementet valde att inte förstå konsekvenserna av nedstängningen.
Fru talman! Den nya ordningen har inneburit att handläggningstiden för ärenden om utlämnande av allmänna handlingar ökat markant. Departementet har löpande följt myndighetens arbete med att komma till rätta med de långa handläggningstiderna, vilket har skett genom möten och telefonkontakter. Men ingen av dessa kontakter har heller dokumenterats.
Vi vet att nedstängningen av det digitala arkivet i maj 2024 har inneburit förseningar och längre handläggningstider för plan- och bygglovsärenden runt om i landet. Under tiden som åtgärder vidtas kämpar kommunernas plan- och byggkontor med att hantera bygglovs- och detaljplaner utan tillgång till det digitala arkivet. I stället för att söka upp informationen digitalt måste nu kommunerna begära ut akter manuellt, var och en för sig, från Lantmäteriet. Det begränsar kommunernas möjlighet att ge tydlig rådgivning och service, vilket ju är jätteviktigt inför nyexploatering och bygglov.
Lantmäteriet har sedan nedstängningen arbetat för att återigen öppna det digitala arkivet. Först var planen att göra det redan i december 2024. I mars 2026 meddelade myndigheten att åtkomsten till arkivet dröjer. En månad senare meddelade de att det dröjer till 2027. De som drabbas är kommuner, företag, privatpersoner och alla andra som jobbar med detaljplaner, bygglov och fastighetsutveckling.
Fru talman! Utskottet konstaterar att enligt den så kallade ansvarsprincipen hanteras frågor som uppkommer inom ramen för en viss myndighets verksamhet av det departement till vilket myndigheten hör. Det gäller såväl säkerhetsincidenter som längre handläggningstider hos myndigheten.
Utskottet konstaterar i betänkandet – och är helt överens om – att regeringen trots att det varit möjligt inte tagit initiativ till någon skadebedömning av vare sig de säkerhetspolitiska eller de samhälleliga aspekterna av det som redovisats till utskottet, vilket är anmärkningsvärt.
Avslutningsvis vill jag passa på att tacka för den tid i vår som jag fått vara ersättare i utskottet. Det har varit lärorikt, och jag är djupt imponerad av konstitutionsutskottets kansli och av det arbete som man har gjort under våren både med övriga betänkanden och – framför allt – med granskningsbetänkandet, som består av många hundra sidor. Jag vill också tacka er i utskottet för vårens arbete.
(Applåder)