Herr talman! Under rubriken ”Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen” har vi några ärenden av lite mer principiellt intresse. Det gäller bland annat de frågor som rests efter att det upptäckts att Lantmäteriet under en längre tid lämnat ut material som borde ha varit sekretessbelagt. Jag måste erkänna att jag kanske inte helt hängde med i alla datum som förekom i ledamoten Brunegårds anförande, men uppenbarligen är kontentan av allt detta att det finns underlåtenhetsaspekter att fundera över.

Vi har också den tidvis rätt underliga diskussionen om huruvida den tidigare regeringen på något sätt drivit på AP-fonderna att investera i Northvolt.

Slutligen är frågan hur ett brev från opolitiska tjänstepersoner inom Regeringskansliet till förvaltningen skulle ha hanterats.

Herr talman! Dessa tre ärenden har sin upprinnelse för några år sedan.

Låt mig börja med det så kallade tjänstemannauppropet, det vill säga det brev som drygt 250 opolitiska tjänstepersoner, många inom UD men också inom andra departement, riktade till förvaltningschefen under hösten 2018, när den ganska långdragna regeringsbildningsprocessen pågick.

I brevet uttrycker man en oro för vad ett eventuellt regeringsskifte skulle kunna innebära. Som jag läste det omfattade det också en fullt legitim fråga om hur den statliga värdegrunden med dess sex principer ska ses i det fall ett eller flera partier med en avvikande syn skulle komma att bilda regering 2018. För ordningens skull vill jag säga att de sex principerna är följande: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service.

Anmälan, som kom från en av Sverigedemokraternas ledamöter, talar redan i rubriken om ”dåvarande regeringens hantering av aktivistiska tjänstemän”. Svaret är förstås att brevet, från ett antal medarbetare, var ställt till förvaltningschefen, som följde upp detta med möten både med och utan politiska företrädare.

Det är självklart, konstaterar utskottet, att den absoluta majoriteten av tjänstepersonerna inom Regeringskansliet är opolitiska och biträder varje regering alldeles oavsett politisk inriktning. Det är i grunden en djupgående demokratifråga, vilket flera har varit inne på.

Att man ställer frågor kring hur en eventuell framtida regering skulle kunna arbeta utifrån exempelvis vad som har sagts i valkampanjer och annat är inte alls orimligt. Och att man ställer dessa frågor till sin förvaltningschef förefaller inte heller orimligt.

Herr talman! Lantmäteriet har diskuterats i ganska stor detalj här. Jag har ingenting ytterligare att tillföra. Jag delar mycket av den uppfattning som Muharrem Demirok har fört fram. Här finns en rad uppenbara frågor som inte har kunnat besvaras. Framför allt kanske frågan hur det, efter vad vi säkert vet, kom sig att det tog så lång tid innan bland andra försvarsministern blev informerad. Det är ett djupt allvarligt fall. Många processer runt omkring i samhället lider fortfarande av bristen på tillgång till det material som finns hos Lantmäteriet. Detta bör rättas till och diskuteras ytterligare för att vi ska undvika sådant i framtiden.

Herr talman! Den dåvarande regeringens agerande gentemot AP-fonderna generellt och specifikt finansmarknadsminister Per Bolunds relation till fonderna – dels i samband med fondernas investeringar i Northvolt, dels i samband med fondernas generella arbetsinriktning – var underlag för två anmälningar, en från en moderat ledamot och en från en ledamot från Sverigedemokraterna.

Så här i efterhand kan man kanske tycka att detta borde ha varit två ärenden. Utskottet valde att slå samman de båda för att de hade en del gemensamma nämnare.

Det konstaterades redan i de skriftliga frågorna till Regeringskansliet och de tidigare finansmarknadsministrarna Per Bolund och Åsa Lindhagen att det inte hade varit någon som helst kontakt mellan regeringen och fonderna inför investeringarna i Northvolt. Det var alltså helt i enlighet med gällande regler och lagar. Men vi måste backa några år för att se hela kedjan av händelser.

År 2017 kom den blocköverskridande Pensionsgruppen överens om att komplettera AP-fondernas instruktioner med ett tillägg om ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande, vilket bland annat innefattar en hållbarhetsdimension och ett stöd för att fasa ut vissa investeringar. Man angav inga specifika branscher, men det kom senare att handla om bland annat vapen, tobak och, ännu senare, även fossil industri. Riksdagen fattade ett enigt beslut om detta 2018, och ändringarna trädde i kraft 2019.

Jag noterar att ledamoten Westmont tänker som om detta beslut inte fanns. Han kallar det för gröna drömmar och påpekar att staten inte ska agera industripolitiskt. Nå, det var ju precis detta riksdagen bestämde 2018. Från och med 2019 har pensionsfonderna alltså ett annat uppdrag än tidigare, eller kanske snarare ett delvis annat uppdrag.

Kraven på god avkastning och säkra investeringar gäller naturligtvis fortfarande. Det handlar om god avkastning för våra framtida pensioner, och att använda finansmarknadens resurser för att stötta och underlätta den gröna omställningen eller klimatomställningen är inte någon dum idé, kan man tycka.

Under 2019 kom alltså frågan upp. Nu talar vi fortfarande om 2019; inte om 2021 och 2022 när investeringarna gjordes. År 2019 togs bland annat frågan om uppföljning av riksdagsbeslutet upp vid ett möte mellan statsrådet Bolund och AP-fondernas ledningar, varvid Per Bolund ska ha upplyst fonden om att regeringen har möjlighet att utse nya ledamöter i styrelserna om riksdagsbeslutet inte slår igenom i fondernas verksamheter. Detta uttalande sågs som olyckligt av några inblandade, inte minst bland ledamöter i utskottet – inte för att det inte är korrekt, för det är det, men för att det kunde uppfattas som att fondernas självständighet ifrågasattes. Fondernas vd:ar, som har utfrågats av utskottet, nekar dock bestämt till att uttalanden skulle ha påverkat deras bedömningar. De är självklart professionella organisationer som kanske inte tillmäter uttalanden från politiker samma vikt som politiker själva gör.

Uttalandet gjordes dessutom mer än ett och ett halvt år före fondernas investering i Northvolt och har alltså ingenting med den affären att göra.

Jag blev lite besviken när jag nu i helgen av någon anledning i mitt flöde fick in ett klipp från tv-kanalen Riks. Det är inget jag brukar titta på, kan jag säga. I klippet såg jag utskottets vice ordförande tala framför en bild av Northvolt och Per Bolund, som om Bolunds uttalande alltså hade med Northvolt att göra. Det hade det inte. Detta har jag tjatat om många, många gånger i utskottet. Jag tycker att det är väldigt beklagligt att den missuppfattningen fortfarande lever. Bara det faktum att uttalandet skedde mer än 18 månader före investeringarna talar ju emot detta.

Det hela kunde alltså vara avklarat om inte Tidöpartierna i KU också ville gräva i själva investeringarna i företaget Northvolt. De skedde vid två tillfällen, varav den första under 2021. Även Åsa Lindhagen kallades till utfrågning liksom dåvarande statssekreterare Ulf Holm, och svaren blev givetvis desamma: Nej, vi har som regering inget med fondernas beslut att göra och får ingen information i förväg.

Herr talman! Det är mycket möjligt att det vore bra att genomlysa fondernas verksamhet och investeringar efter 2019 års förändringar. Det har i och för sig också redan gjorts. Det viktiga för vår del i det här sammanhanget är att fondernas verksamhet och investeringar inte har med KU att göra.