Herr talman! Säkerhetsbristerna i Lantmäteriet har sedan de först uppdagades i medierna våren 2024 fått stor uppmärksamhet, och ärendet har växt efter hand. Det är därför av vikt att bedöma infrastruktur- och bostadsministerns och departementets agerande utifrån den kunskap som fanns vid respektive tidpunkt och inte utifrån det vi vet i dag.

När departementet den 26 mars 2024 fick information om säkerhetsincidenten, som innebar att handlingar lämnades ut från kundtjänst utan föregående sekretessprövning, fick departementet samtidigt information om att detta hade upphört med omedelbar verkan och hade anmälts till Säkerhetspolisen. Statssekreteraren informerades muntligen samma dag, och han i sin tur informerade statsrådet.

Eftersom Lantmäteriet hade gjort en anmälan till Säkerhetspolisen och infört en ordning där akterna sekretessprövas innan de lämnas ut gjordes bedömningen att inga omedelbara åtgärder behövde vidtas från Regeringskansliets eller regeringens sida. Departementet följde därefter löpande, via möten och telefonkontakter, myndighetens arbete med att komma till rätta med de förlängda handläggningstiderna.

Den 7 maj 2024 genomfördes ett sådant uppföljningsmöte på tjänstemannanivå. Lantmäteriets säkerhetsskyddschef nämnde då att det också kunde finnas säkerhetskänslig information i databasen Arken, där många kunder hade direktåtkomst. Samma dag hade Lantmäteriet kontakt med Fortifikationsverket och senare med Försvarsmakten och löpande kontakter med Must. Varje myndighet ansvarar sedan för sina skadeanalyser och åtgärder.

Den 17 maj, tio dagar senare, återkom myndigheten i fråga om den identifierade risken genom en telefonkontakt med en tjänsteman på departementet. Samma dag informerade Lantmäteriets styrelse samma tjänsteman om att det skulle hållas ett extra styrelsesammanträde den 22 maj, fem dagar senare.

Den 21 maj informerades Andreas Carlsons statssekreterare av tjänstemän i departementet och har därefter löpande hållits informerad.

Styrelsen beslutade vid mötet den 22 maj att stänga Arken. Departementet hade kontakt med Lantmäteriet under tiden mellan beslutet och nedstängningen den 24 maj. Nedstängningen skulle ske så snabbt som möjligt, men för att minimera skadeverkningarna behövde myndigheten säkerställa att den inte skulle påverka andra system negativt.

Samma dag som beslutet fattades, den 22 maj, informerades ansvarigt statsråd.

På morgonen den 24 maj, den dag stängningen genomfördes, informerades Statsrådsberedningen på tjänstemannanivå, statsministerns statssekreterare och Statsrådsberedningens pressenhet. I samband med detta informerades även statsministern.

Den 25 maj redovisades händelsen i det dagliga utskicket till Regeringskansliet, kriskoordineringskansliet och den nationelle säkerhetsrådgivaren, som därefter hölls informerad. Den har därefter varit föremål för diskussion inom ramen för den löpande kontakten med Försvarsdepartementet och dess myndigheter.

Vid varje tillfälle därefter då departementet träffat Lantmäteriet med anledning av säkerhetsbristerna har frågan ställts om myndigheten ser behov av någon form av stöd från Regeringskansliet eller något beslut av regeringen för att komma vidare i sitt arbete. Något sådant behov av stöd har inte uttryckts från Lantmäteriet.

Under hösten 2024, alltså omkring ett halvår efter dessa händelser, gjorde Expressen en granskning som byggde på information från tidigare medarbetare i Lantmäteriet. Där beskrevs interiörer från myndigheten som Regeringskansliet saknade kännedom om innan de publicerades. Bland annat uppgavs att det före händelserna under våren 2024 internt hade varnats för att Arken innehöll säkerhetskänslig information.

Med anledning av detta kallades generaldirektören till möte med statsrådet och statssekreteraren den 25 november och den 3 december 2024, samt med Lantmäteriets styrelseordförande och vice ordförande den 4 december. Detta ledde till att generaldirektören den 6 december meddelades att hon inte längre hade regeringens förtroende att leda det arbete som krävdes för att återställa tilltron till Lantmäteriet och säkerställa myndighetens viktiga funktioner.

Regeringen tillsatte 2025 en utredning för att granska Lantmäteriets arbete med informationssäkerheten. Där konstaterades att säkerhetsbrister i Arken hade diskuterats internt på Lantmäteriet sedan 2018. Detta rapporterades dock inte till ministern förrän i november 2024.

Ytterligare en säkerhetsskyddsincident uppdagades våren 2025. Den 2 april gjorde Lantmäteriet en ny anmälan till Säkerhetspolisen, som Lantmäteriet informerade Landsbygds- och infrastrukturdepartementet om den 8 april. Det gällde nu handläggningssystemet Sfären, som omfattar handläggning av förlorade pantbrev och inskrivningsakter. Lantmäteriet bedömde att det kunde finnas uppgifter som omfattades av sekretess, men sannolikt hade inte någon utanför myndigheten fått del av uppgifterna.

Samma dag informerade tjänstemannen andra berörda i departementet, bland annat statssekreteraren. Ett möte hölls där statssekreteraren deltog, och myndigheten uppgav att inga handlingar lämnats ut från systemet utan sekretessprövning. Statsrådet informerades samma dag, liksom statsministerns statssekreterare och Statsrådsberedningen på tjänstemannanivå.

Utskottet konstaterar att rutinerna har följts i förhållande till och inom Statsrådsberedningen. Samtidigt kan det ifrågasättas om de befintliga rutinerna motsvarat kraven, med hänsyn till den verksamhet som Lantmäteriet bedriver. Även om information tidigt getts på myndighetsnivå borde även Försvarsdepartementet ha informerats om säkerhetsbristerna tidigare än vad som nu skedde. När det gäller denna del påtalar utskottet en brist.

Effekterna av säkerhetsläckorna är svåra att överblicka. Såväl känsliga som skyddade personuppgifter kan förekomma i akterna. Varje berörd myndighet behöver göra en risk- och konsekvensanalys. Akter med känd försvarssekretess förvaras dock i ett annat register – det ska understrykas. Men det kan ha förekommit att fastigheter som varit öppna men i ett senare skede blivit säkerhetsklassade har legat kvar i det öppna arkivet.

Konsekvenserna för brukarna är bland annat kraftigt förlängda tider för att få ut handlingar, när varje ärende ska sekretessprövas.

I debatten förekommer jämförelser med transportstyrelseärendet från 2018 års granskning – en i mina ögon orimlig jämförelse då det finns stora olikheter mellan ärendena.

I det fallet gjordes med berått mod en outsourcing där personuppgifter om svenska medborgare medvetet lämnades ut till ett annat land. Redan i slutet av 2015 framkom information som visade på allvaret i situationen, och Försvarsdepartementet informerades av Justitiedepartementet i februari 2016. Först i december 2016 fick dock Statsrådsberedningen information om outsourcingen, och efter ytterligare några veckor fick statsministern informationen, det vill säga ett år efter det att informationen framkommit.

I det nu aktuella fallet gavs i april information på tjänstemannanivå om att problem upptäckts och åtgärdats. I början av maj nämndes att det kunde finnas fler problem. Två veckor senare bekräftades dessa. Styrelsen kallades in till ett extra möte två dagar senare, då beslut om nedstängning fattades. Denna genomfördes ytterligare två dagar senare. Samma dag informerades ansvarigt statsråd, och följande morgon informerades såväl Statsrådsberedningen som statsministern. Skillnaden i hur snabbt man agerade är påfallande.

Utredningen visar också att brister diskuterats inom Lantmäteriet sedan 2018. Det är olyckligt att informationen inte förefaller ha nått tidigare regeringar – det finns uppgifter om att den gjort det. Peter Eriksson, Per Bolund, Märta Stenevi och Johan Danielsson var ministrar under mellanperioden. Företrädare för majoriteten uttryckte önskemål om att kalla dem till utfrågning av KU för att få veta hur mycket de egentligen kände till, men så blev inte fallet efter att oppositionen opponerat sig.

Om kritik gällande myndigheters tystnadskultur riktas mot det statsråd som efter ett och ett halvt år får information och agerar enligt regelverket slår det rimligen tillbaka mot de tidigare statsråd under vilkas ledning denna tystnadskultur har tillåtits växa fram.

När det gäller tjänstemannauppropet delar jag den bedömning som Ulrik Nilsson beskrev. Ärendet sköttes på förvaltningsnivå enligt regelboken. En kommentar från ansvarigt statsråd hade kunnat uttrycka vikten av tjänstemäns saklighet och opartiskhet oavsett vilken regering som för tillfället valts av folket. Det finns dock inget sådant författningsmässigt krav.