Herr talman! Ibland när man anmäler sig sent till debatten kommer man sist på talarlistan. Trots att man bara har fyra minuters talartid kan man ändå reflektera lite över vad tidigare talare har sagt.
Det låter lite fantastiskt att ett icke-bindande avtal, en viljeinriktning, kan resultera i 100 miljoner på kontot. Om regeringen letar efter nya personer att skapa ett icke-bindande avtal eller en liten viljeinriktning med anmäler jag mig som frivillig. Jag skulle absolut kunna tänka mig att ta hand om några av regeringens miljoner. Nåväl.
Jag ber om ursäkt, herr talman.
Under dessa kapitel tänkte jag ta upp två ärenden som jag själv finner särskilt intressanta. Det ena rör regeringens uppdrag till universiteten om medborgarskapsprov.
Det väckte en del protester när regeringen gav detta uppdrag till Göteborgs och Stockholms universitet, särskilt när migrationsminister Johan Forssell fastslog att det är regeringen som styr landet och att universiteten är statliga myndigheter som lyder under den.
Det är visserligen korrekt att universitet och högskolor är myndigheter och rent formellt kan få regeringsuppdrag, men i utskottet framhåller vi den särskilda och mer självständiga ställning som universitet och högskolor har i förvaltningsorganisationen. Denna självständighet gäller i första hand det som kallas akademisk frihet.
De båda universitet som fick detta uppdrag har hänvisat till etablerad praxis och principen om autonomi och akademisk frihet. De har ifrågasatt om uppdraget ligger i linje med universitetens kärnuppdrag.
I vår granskning framkommer att regeringar inte tidigare har lämnat något jämförbart uppdrag till universitet och högskolor. Vi noterar även att universiteten påtalade de stora utmaningar det skulle innebära att genomföra detta uppdrag med tanke på den snäva tidsplanen.
Ansvarig minister har senare i medier uttryckt en förståelse för att universiteten ansett att det aktuella uppdraget strider mot den praxis om armlängds avstånd som brukar gälla. Det blir nästan lustigt att regeringen samma år tillsätter en utredning i syfte att stärka just den akademiska friheten i Sverige. Regeringens företrädare framstår inte som särskilt synkade får man nog säga.
Det andra ärendet som jag särskilt vill uppmärksamma i just detta kapitel är det som rör utlämnandet av handlingar som rörde Landerholmfallet och den skadebedömning som diariefördes först efter 673 dagar. Medierna fick dessutom vänta orimligt länge när de begärde att få ta del av vissa handlingar, något som Justitieombudsmannen redan har konstaterat och kritiserat Regeringskansliet för.
I vår utfrågning sa statsministern att skälet till att det dröjde 673 dagar var att medier inte hade begärt ut handlingen tidigare. Det är möjligt. Men som chef för Regeringskansliet har statsministern ett övergripande ansvar för att det finns en organisation för att hantera ärenden om utlämnandet av allmänna handlingar. Det har uppenbarligen brustit här.
Precis som tidigare talare var inne på framkom också att när exempelvis DN begärde ut handlingar under eget namn respektive under pseudonym fick de helt olika bemötande, helt olika förutsättningar att ta del av de allmänna handlingarna och helt olika svarstider. Det är mycket anmärkningsvärt, herr talman.