Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

I motsats till vad Moderaterna påstår daltar inte vi med brottslingar, tvärtom. Det är inte vi som styr med Sverigedemokraterna. Det lät ju lite som att det var deras brottsregister som lästes upp här.

Regeringen föreslår att de grundläggande kraven för utvisning ska skärpas så att det blir möjligt att i fler fall än i dag utvisa utlänningar som begår brott. Det är bra, fru talman. Det är mycket bra. Det har varit för svårt att utvisa kriminella från Sverige. Vi har till exempel sett personer med upprepade domar för grov våldtäkt som inte har utvisats, vilket är oacceptabelt.

Det är också bra att regeringen äntligen gör något på det område som man faktiskt sa att man skulle prioritera, nämligen utvisning av kriminella – så tack för det! Annars har vi ju mest sett utvisningar av invandrare som är gymnasieelever eller vårdbiträden eller i övrigt bidrar och sköter sig.

Regeringens förslag om att stärka återreseförbuden, att brottslighetens allvar ska ges större tyngd i domstolarnas intresseavvägning, att allmänna domstolar inte längre ska beakta verkställighetshinder vid själva utvisningsprövningarna samt att uppehålls- och arbetstillstånd ska upphöra att gälla när beslut om utvisning vinner laga kraft är alla absolut nödvändiga och rimliga förändringar för en mer ordnad migrationspolitik. Det är bra.

Centerpartiet anser också att anknytning till Sverige har vägt för tungt i förhållande till brotts allvar, fru talman. Vi anser dock att det är oproportionerligt att som regeringen föreslår helt ta bort hänsynen till en i princip livslång vistelse i Sverige. Personer som kom hit innan de fyllde 15 år och som har vistats i Sverige i minst fem år, alltså sedan innan de var 10, bör få lättnader vid särskilt ömmande skäl. Det är ändå en rimlig ordning. Det betyder inte att personer under 15 inte kan utvisas utan bara att man måste ta hänsyn till ålder och tid i Sverige.

När det gäller regeringens förslag om yrkandeplikt för åklagare är risken uppenbar att allmänhetens förtroende för både åklagare och domstolar skadas när åklagare tvingas framställa utsiktslösa yrkanden som domstolarna sedan regelmässigt avslår. Det ser vi i alla fall som en risk.

Det skulle också förlänga handläggningstiderna och öka kostnaderna för brottmålsprocesserna i Sverige. Den verkliga risken här är att det leder till att domstolarnas övriga arbete med att döma kriminella försämras och försenas. Det vinner inte Sverige på.

Vi är också oroliga för att domstolar inte längre ska ha möjlighet att självmant, utan yrkande från åklagaren, pröva en fråga om utvisning på grund av brott. Om åklagaren glömmer att yrka på det kan det nämligen innebära att domstolen inte självmant kan ta upp det. Då riskerar vi att det blir en lucka där. Den mänskliga faktorn finns ju ändå i domstolar, vilket vi har sett även i närtid. Det är en oro vi har.

Fru talman! Det finns, som vi har nämnt i tidigare anföranden här i kammaren, en utmaning i fråga om att regeringen har kommit med en lång rad dåligt genomarbetade propositioner som påverkar varandra utan att man har ordentlig koll på den samlade effekten.

Som har nämnts tidigare i talarstolen skärpte riksdagen reglerna om utvisning på grund av brott senast 2022. Det är rimligt att man bör analysera om de regeländringar vi gjorde redan 2022 har fått effekt och vilken effekt de i så fall har fått. Vi behöver också analysera hur vi tillämpar regelverket och hur det fungerar tillsammans med övrig lagstiftning som kommer. Därefter kan vi se hur vi kan få ihop det lite bättre än i dag. Det är i dagsläget en stor utmaning, både i domstolarna och hos Migrationsverket, att få ihop hur lagstiftningen ska värderas.

Fru talman! Slutligen: Det bör göras en ordentlig utredning av allt som finns på bordet, så att vi ser om det faktiskt går ihop. Rättssäkerheten måste återskapas i Sverige, för det är vad ordning och reda i migrationslagstiftningen faktiskt innebär.