Fru talman! Jag ska under det här avsnittet kommentera några av de ärenden utskottet har granskat och börjar med utredningen av energi- och näringsministerns agerande i förhållande till interpellationsinstitutet.

Interpellationsinstitutet är en del i riksdagens kontrollmakt och ger en riksdagsledamot möjlighet att ställa interpellationer och frågor till ett statsråd om sådant som rör statsrådets tjänsteutövning. En interpellation ska besvaras inom två veckor. Om ett svar inte kan lämnas inom denna tid ska statsrådet meddela kammaren skälen till detta. Det finns ingen formell skyldighet för ett statsråd att besvara frågor eller interpellationer, men det hör till undantagen att så inte sker.

Statsrådsberedningens promemoria Interpellationer, skriftliga frågor och information till riksdagen innehåller riktlinjer för besvarandet. Där anges att bland annat arbetsanhopning, utlandsresa och sjukdom kan utgöra skäl för att svar fördröjs.

Av utskottets utredning framgår att energi- och näringsministerns arbetsbelastning under den aktuella tiden var anmärkningsvärt hög. Samtidigt som energisamtal med oppositionen gick in i en mycket intensiv fas hade Northvolt försatts i konkurs, vilket föranledde omfattande arbetsinsatser med många oförutsedda och brådskande inslag för energi- och näringsministern.

Det framhålls i svaret från Regeringskansliet att energi- och näringsministern regelmässigt bokar upp tider för interpellationsdebatter i kalendern, och hon är angelägen om att respektera tiderna, då hon anser att interpellationsinstrumentet är betydelsefullt. Den aktuella arbetssituationen innebar dock att hon hade möjlighet att förbereda endast två debatter den aktuella dagen men med kort varsel blev tvungen att skjuta upp två andra debatter.

Utskottet framhåller att interpellations- och frågeinstituten är en viktig del av riksdagens kontrollmakt. Utskottet invänder inte mot bedömningen att energi- och näringsministerns arbetsbelastning var hög vid det aktuella tillfället men framhåller att det är av särskild vikt att statsråden endast i undantagsfall och om det finns synnerliga skäl underlåter att besvara en interpellation eller fråga. Fördröjda svar ska undvikas så långt som möjligt.

Ärendet bedöms inte som en brist, utan detta ska ses som ett medskick till Regeringskansliet.

Fru talman! Infrastruktur- och bostadsministerns hantering av Gotlandstrafiken och de höga biljettpriserna under senare år har också utretts. I utredningen av ärendet konstaterar utskottet att regeringen under våren 2026 gav Trafikverket i uppdrag att utreda vilka möjligheter som ges inom ramen för nuvarande färjetrafikavtal att påverka biljettpriserna under pågående avtalsperiod. I vårändringsbudgeten för 2026 har regeringen föreslagit ett stöd för resor till och från Gotland för personer som är folkbokförda på Gotland.

Ärendet ses inte som ett bristärende.

Fru talman! Den 4 december 2025 beslutade regeringen att upphäva förordningen om statsbidrag till kooperativ utveckling. I en anmälan begärs att utskottet granskar vilket beredningsunderlag energi- och näringsministern hade för beslutet. Av utredningen framkommer att regeringen hämtade in ett yttrande från Tillväxtverket innan den beslutade att upphäva förordningen.

Statens budget är ettårig. Riksdagen bestämmer därmed för ett år i taget om det bör anvisas medel för ett ändamål. Efter att den aktuella förordningen har upphört att gälla kommer stöd till kooperativ utveckling fortsatt att kunna lämnas inom ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv, enligt svar som ministern givit i interpellationer.

Granskningen ger inte anledning till något uttalande av utskottet.

Fru talman! Sveriges förpliktelser i relation till Israel och Palestina samt kriget i Gaza är också en fråga som utskottet har granskat. Det gäller om regeringen och utrikesministern levde upp till Sveriges internationella förpliktelser och konventionsåtaganden under 2024 och 2025.

Utredningen visar att domstolspraxis från ICJ, FN:s främsta rättskipande organ, och uttalanden i den juridiska doktrinen avgör den närmare innebörden av en tredje stats folkrättsliga skyldighet att agera för att förebygga folkmord utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, bland annat vilken möjlighet staten har att påverka situationen.

I granskningen har det framkommit att regeringen bedömer att Sverige har levt upp till sina folkrättsliga förpliktelser. Bland annat har regeringen kontinuerligt uppmanat alla parter att följa den internationella humanitära rätten och har fokuserat på ett ökat humanitärt bistånd och humanitärt tillträde.

Regeringen ser med oro på de begränsningar som hindrar internationella icke-statliga organisationer från att verka samt anför att det är Israels folkrättsliga skyldighet att säkerställa obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde.

Det som framkommit i granskningen ger inte anledning till något uttalande från utskottet.

Fru talman! Jag vill också säga några ord, ganska många till och med, om Sveriges överenskommelse med Somalia om bistånd och migration. Det är en fråga som har föranlett tre olika granskningsanmälningar, efter att olika uppgifter figurerat i medierna.

Utskottet har från Utrikesdepartementet tagit emot omfattande promemorior, som delvis omfattas av utrikessekretess. Utskottet har också hållit utfrågningar av tidigare generaldirektören för Sida, Jakob Granit, statssekreterare Diana Janse, migrationsminister Johan Forssell, som tidigare var bistånds- och utrikeshandelsminister, och hans efterträdare i den senare rollen, Benjamin Dousa.

Delar av utfrågningarna hölls bakom stängda dörrar på grund av sekretess i ärendet. Av detta skäl kan inte allt som granskningen omfattat redovisas offentligt.

Mycket uppmärksamhet har ägnats åt den så kallade överenskommelsen med Somalia. Därvidlag kan utskottet konstatera att flera olika ord har använts för att beskriva den och att ett och samma ord har getts olika innebörd. Detta riskerar att skapa oklarheter och olika förväntningar.

Överenskommelsen innehåller inga rättsligt bindande förpliktelser för Sverige – det är alltså inte Sveriges regering som gjort den – och utgör inte någon internationell överenskommelse, utan det är en informell överenskommelse.

När det gäller den process som ledde fram till överenskommelsen förefaller olika delar av den svenska förvaltningen inte ha varit fullt ut samordnade. Sida såg sig i ett tidigt skede ha vissa begränsningar i sina möjligheter att bereda och besluta om biståndsinsatser för genomförandet av överenskommelsen. Det kan inte uteslutas att tydligare styrning i ett tidigare skede av Sida hade underlättat.

I maj 2025 kom ett beslut av regeringen om regleringsbrevsändring, som möjliggjorde den aktuella biståndsinsatsen i väntan på att en ny strategi arbetades fram.

I anslutning till denna process förklarades biståndsrådet vid Somaliasektionen persona non grata.

När det gäller kontroll och uppföljning av biståndsinsatserna via Världsbanken och UNDP och stödet till IOM ska respektive samarbetsorganisation säkerställa att stödet används på ett korrekt sätt. Svenska myndigheter ska följa och ta del av rapporter om hur biståndet används och vid behov vidta åtgärder för att förhindra att biståndsmedel används på ett sätt som står i strid med gällande regelverk.

Regeringen och utskottet har tagit del av återrapportering från de anställda experterna, som tjänstgjort inom olika fält för att stärka landets förmåga. Det var alltså inga spöktjänster, vilket har påståtts.

Uppföljningen ger inte anledning till någon kommentar av utskottet. Det är ett ärende där majoriteten i utskottet inte uttalar någon brist. Det som anförs i slutsatserna ska ses som medskick till Regeringskansliet.