Fru talman! Hushållens skulder har ökat under lång tid i Sverige. Oansvarig kreditgivning kan försämra en människas ekonomi och liv något fruktansvärt. En bidragande orsak till de problem som vi har med överskuldsättning bland vissa svenska hushåll i dag är att marknaden för konsumtionslån har vuxit väldigt snabbt.

Bostadskrediter utgör förvisso runt 80 procent av hushållens totala krediter, men högre räntor och en snabbare amorteringstakt på konsumtionskrediter gör att de ändå står för en väldigt stor del av hushållens skuldbetalningar. Det gäller särskilt om man sätter dem i relation till kreditens ursprungliga storlek.

På grund av det här har den moderatledda regeringen vidtagit ett flertal åtgärder och gjort mer än vad tidigare regeringar har lyckats åstadkomma på bra mycket längre tid. Vi har gjort så att enbart banker och kreditinstitut får ge ut konsumtionslån. Vi ställer högre krav på företagens egna kapitalinnehav. Vi ökar insynen och tillsynen av företagen.

Vi har vidare halverat räntetaket från 40 till 20 procent. Vi har skärpt reglerna för de totala kostnadstak som man får ha på konsumentkrediter. Vi har begränsat hur många gånger man får förlänga en amorteringsperiod. Du får i dag inte förlänga den mer än en gång om förlängningstiden innebär en kostnad för den som har tagit lånet.

Vi ställer också tydligare krav på den information som man ska ge när man marknadsför lån. Vi har tagit bort möjligheten till ränteavdrag på lån som inte har någon fast säkerhet. Vi förbjuder licensinnehavare och spelombud att tillåta eller medverka till att spel finansieras av krediter. Vi ökar kraven på att sådana licenshavare och spelombud aktivt ska motverka att spelare finansierar sitt spelande med lån.

Nu tar vi nästa steg för att bättre kunna förstå och analysera den sårbarhet som hög skuldsättning innebär. Det gäller för såväl hushåll som individer och oss som samhälle.

Genom att vi ger SCB fler uppgifter om hushållssektorns skulder möjliggörs mycket bättre analyser av individer och hushålls motståndskraft liksom känsligheten vid olika typer av ekonomiska störningar. Det handlar om uppgifter såsom skuldnivån och vilken typ av lån skulderna kommer ifrån, exempelvis ett bostadslån, ett konsumtionslån eller ett studielån.

Dessa uppgifter kopplas sedan ihop med uppgifter som SCB redan har i Fasit. Det gäller uppgifter om fastighetsinnehav, taxeringsvärde, inkomst, socialförsäkringsutbetalningar och annat.

Fru talman! Tidigare här i talarstolen lät det som att man efter detta enbart skulle se skulderna. Det stämmer inte. Sanningen är att vi nu adderar skulderna.

I Fasit finns i dag uppgifter om inkomst, som kommer att kunna sättas i relation till de nya uppgifterna om vilka lån och vilka räntekostnader man har. Därmed kan man framöver göra en viktig sårbarhetsbedömning.

Det här är ett underlag som vi som beslutsfattare kommer att kunna använda. Också myndigheter kommer att kunna använda det för att göra ännu bättre analyser av störningar, räntehöjningar och hur inkomstbortfall påverkar svenska familjer. Det här gör vi utan att i onödan kartlägga människors ekonomi.

Vi har tidigare debatterat förslag om att samla in hundratals uppgifter om människors tillgångar. Det stämmer givetvis att en person kan ha fler tillgångar än den inkomst man har varje månad. Man kan ha fler tillgångar än den bostad man äger. Givetvis är det så.

Men de andra förslagen som har diskuterats, fru talman, har inneburit ytterligare hundratals sådana punkter. Det kunde handla om att samla in uppgifter om hur långt man har kört med sin bil varje år. Det är enligt oss inte något som behövs för att kunna göra en sårbarhetsanalys.

Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)