Fru talman! En fråga som ställdes gällde siffran 670 000 hektar fjällskog. Det är alltså nedanför den fjällnära gränsen, vilket jag också sa. Det står väldigt tydligt här i mitt manus.

Det tar alltså inte bort det faktum att vi redan har skyddat fjällskog som är väldigt skyddsvärd men som har låg produktivitet. Det finns ingen motsättning här, utan det handlar om det som är nedanför fjällgränsen. Detta är bara fakta. Jag tycker att det är viktigt att vi som politiker kan förmedla vilka slutsatser våra expertmyndigheter drar i sina analyser. Det är ingenting att skämmas över. Det finns alltid mer att göra, och det här är akut.

Jag återgår till bonus malus. Det är inte socialistiskt på något sätt, utan det är en branschfinansierad fond. Att säga att det är socialistiskt är väl att säga att de 556 markägare som vill skydda sin skog skulle vara kommunister, och det är verkligen att se ned på alla som tycker någonting annat än vad Centerpartiet och regeringen tycker.

Jag ser inte landsbygden och de här markägarna som en kassako som ska leverera och gå skogsindustrins önskningar och krav till mötes. Det handlar om människor som har en egen vilja, och jag respekterar dem. Därför har jag varit med och utformat politik för att möta deras behov.

Vi har en ryckighet med olika regeringar, och den här regeringen har tagit bort den finansiering som skulle gå till att ersätta alla de markägare som vill något annat. Under ett år är det alltså 556 markägare som på olika sätt har hört av sig till staten och sagt ”Snälla, hjälp oss!” – men som nonchaleras. Jag skäms över att man talar om dem på det här sättet. Man nämner dem inte. De är inte viktiga i den politik som förs.

Vi i Miljöpartiet anser dock att de är viktiga, och bonus malus-systemet är till för dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)