Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för anförandet. Det är alltid trevligt att lyssna på ledamoten när hon pratar skogspolitik. Men ibland när jag lyssnar på företrädare för Centerpartiet låter det som att så länge markägaren får ersättning för en inskränkning i pågående markanvändning är den godtagbar. En tillräckligt stor kassakista verkar vara lösningen på allt. Det gäller artskyddsinskränkningar och ibland även kommande restaureringsplan.

Detta är för mig rent socialistiska tankebanor, där utgångspunkten är att staten tar det staten vill ha och också anser sig ha rätt till det eftersom statens intressen alltid är överordnade individens. Som liberal ryser jag lite bara av att yttra detta.

Är inte ersättning bara en ren hygienfaktor i en rättsstat när det sker en inskränkning, Helena Lindahl? Är det inte minst lika viktigt att antalet inskränkningar blir färre och i större utsträckning än i dag baseras på väl motiverade underlag?