Herr talman! Det talas en del om äganderätten och annat, och man beskyller Miljöpartiet för att ha en galen politik och liknande. Det är klart att den inte riktigt går hand i hand med den propaganda som man har tagit till sig från skogsindustrin. Och den går inte hand i hand med det som den varma gemenskapen härinne brukar tala om.

Men faktum är, herr talman, att vi inte diskuterar äganderätten. Äganderätten är grundlagsskyddad. Det skulle krävas två likadana beslut i två val efter varandra för att upphäva den.

Vi pratar dock om flera andra saker. Och en fråga som jag tycker är väldigt viktig att ställa och få svar på är varför Liberalerna väljer att berätta utåt, för vissa målgrupper, att man står upp för att skydda ur- och naturskogarna i Sverige. Varför åker Liberalernas miljöminister på FN-möten och säger att Sverige ska driva en politik för att skydda 30 procent, för att senare i denna varma gemenskap snacka ned just de förslagen?

Man lyfter inte ett finger. Man reagerar inte över huvud taget, trots larmrapporterna som säger att om vi inte gör någonting kommer vi inte att ha några ur- och naturskogar kvar i Sverige om 25 år.

Detta är inget tyckande. Det berättar Skogsstyrelsen i sina egna rapporter. De visar också att just urskogarna, som Liberalerna åtminstone till vissa målgrupper säger sig värna, nu avverkas i en allt snabbare takt, i en accelererande takt. Liberalerna har haft möjligheten att åtminstone yppa någon form av åsikt om en förändring man vill se. Men inte ens det har man gjort.

Det är kanske inte rätt att fråga hur man kan överleva som parti, eftersom man kanske inte kommer att göra det nu, vilket gläder mig. Men hur kan man ens leva med sig själv när man säger en sak till en viss målgrupp men sedan verkar i en helt annan riktning?