Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Det talas en del om tillit och rättssäkerhet. Lägger man detta bredvid den proposition som vi nu debatterar uppstår en väldigt stor diskrepans. Det som föreslås är att man ska ta bort kopplingen mellan en avverkningsanmälan och samråd enligt miljöbalken. Det kan låta frestande och som en förenkling, men vad som inte framgår av ledamotens anförande är att man nu lägger detta ansvar på varenda markägare i Sverige.

Som hjälp talar regeringens företrädare om en så kallad uttömmande lista, något som det även talas om i propositionen, över vilka arter som ska få markägarna att själva inse när det enligt miljöbalken krävs ett samråd. Denna uttömmande lista förväntas innehålla alla de arter som man anser vara tillräckligt hotade. Det fantiserar regeringens företrädare åtminstone om.

Herr talman! Det är bara det att en sådan inventering, ett sådant kunskapsunderlag och sådan information inte finns. Efter att ha jobbat som naturvärdesinventerare i konsultbranschen vet jag också vilket omfattande arbete det skulle innebära att göra en uttömmande lista.

Det som inte framgår av ledamotens anförande är att man tar fram en ram men inte fyller den med ett specifikt innehåll. Det står med bara en mening eller två i propositionen att man skjuter på införandet av detta, eftersom remissinstanser som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har varit väldigt tydliga i sin kritik om att det här är helt verklighetsfrånvänt.

Man pratar mycket om att göra det enklare, men man lägger ett enormt och helt orimligt ansvar på markägaren.