Fru talman! Jag hörde inget svar på frågan.

Ledamoten säger att rödlistan är ett trubbigt verktyg. Den används inte heller i dag för det juridiska skyddet av våra arter utan är bara en kategorisering av hotade arter. Det juridiska skyddet grundar sig på art- och habitatdirektivet, fridlysningen och artskyddsförordningen, och det finns ingen koppling till rödlistan. Då har vi rett ut det.

De flesta rapporter om knärotsförekomst kommer från skogsbolagen själva, och de rapporterar in för att de har ett kunskapskrav och behöver veta vad det finns för arter i skogarna och hur de kan ta hänsyn till dem. Man säger att det är ett verktyg för aktivister, men det är ju denna lagstiftning vi har att följa. Skogsbolagen är duktiga på det och gör faktiskt i vissa fall allt de kan för att undvika att avverka på dessa platser.

Ledamoten säger att det är främst vid sabotage som äggplundring som artskyddet ska gälla, inte under pågående markanvändning. Men pågående markanvändning driver ju på hotet mot många arter i Sverige. Markanvändning tillsammans med igenväxning är de två största hoten mot biologisk mångfald i Sverige. Att blunda för kalhyggenas enormt negativa påverkan på arter är därför oerhört naivt.

Jag undrar: Har ledamoten sett ett svenskt kalhygge?