Fru talman! Det här är en speciell morgon. Kanske var några uppe redan klockan fyra och tittade på fotbollsmatchen, kanske gjorde några som jag och stängde av alla notiser i telefonen, vägrade titta på den och såg i kapp matchen i morse. Hur man än såg matchen är det en glädjens dag i dag!

Mot den fonden ska vi också diskutera konstitutionsutskottets granskningsbetänkande. Kanske gör det att debattens innehåll blir lite vänligare och gladare, eller så blir vi mer tävlingsinriktade och ser den andra som en skarp motståndare. Dagen får visa var vi landar.

Fru talman! Konstitutionsutskottets årliga granskningsdebatt har en särskild plats i den svenska parlamentariska historien. I mer än 200 år har konstitutionsutskottet haft till uppgift att pröva om regeringen har följt grundlagarna och lagarna. Det är en formell granskning. Det handlar inte om huruvida en politik är önskvärd utan om den är laglig och rättsenlig. Den har därför beskrivits som en politisk granskning på juridisk grund.

För mer än tio år sedan inleddes en medveten, stolt strävan i det här utskottet. Dåvarande ordföranden Andreas Norlén och vice ordföranden Björn von Sydow bestämde sig för att bryta det de kallade för den historiska förbannelsen, det vill säga den tid då KU avfärdades som irrelevant eftersom slutsatserna alltid styrdes av ledamöternas partibok i stället för av grundlagen.

De vi11e att KU skulle tala med en röst, och de lyckades. Sedan många år har det rått nästan full enighet om utskottets betänkande i dess helhet. Genom att vara överens i KU har utskottet, kloss för kloss, år för år, byggt en finmaskig konstitutionell praxis som legat fast, oavsett vem som för tillfället styrt Sverige. I en tid av ökad polarisering, i en omvärld som känns alltmer osäker och skakig, har KU lyckats vara en motkraft som stått för lugn, stabilitet och respekt för rättsstaten.

Fru talman! Det är mot bakgrund av detta stolta arv som vi står här i dag. Och det är därför jag står här med ett mått av vemod och allvar men även personlig eftertanke. Vi måste ställa oss frågan: Blev KU:s granskning 2025/26 det år då konstitutionsutskottet inte längre orkade sätta författningen framför partiet?

Vi måste våga vara ärliga mot varandra i den här kammaren. Det efterspel vi såg i medierna efter att årets granskning presenterades i tisdags är ett misslyckande för utskottet.

Fru talman! Det djupt ironiska och märkliga är att den som faktiskt läser det tryckta betänkandet inte kommer att finna en enda reservation. Vi har lagt ned ett enormt hårt arbete under våren, och vi lyckades faktiskt enas i sak. Men i stället för att värna det resultatet blev det vad medierna kallade ett storbråk om hur sanningen skulle presenteras för svenska folket.

I stället för att tillåta det gemensamma pressmeddelande som under ett decennium har hjälpt allmänheten och medierna att tolka när utskottet faktiskt anser att regeringen har brustit, eftersom kompromisserna i texterna ibland blir snåriga, sattes hårt mot hårt. Svaret på varför vi hamnade här kräver inget grälsjukt tonläge, men det kräver ett absolut mått av sanning.

Fru talman! Den breda enigheten har historiskt vilat på två fundament. Det första är en opposition som förmår att hålla tillbaka frestelsen att använda KU:s texter som ett partipolitiskt slagträ eller ett medel för billiga personangrepp, en opposition som förstår att en nyanserad anmärkning bär på ett större institutionellt värde än en dundrande krigsrubrik.

Det andra fundamentet för enigheten är att regeringspartierna har den demokratiska mognaden och det politiska modet att rannsaka sig själva och att de sittande regeringspartierna sätter respekten för regeringsformen, riksdagens kontrollmakt och oppositionen högre än viljan att till varje pris skydda det egna regeringskansliet från obekväm publicitet.

När vi senare går in under de enskilda delarna av årets granskning kommer det att stå klart för den som lyssnar, eller för den delen läser handlingarna, att det är just detta andra fundament som har sviktat i år. Därför vilar ansvaret tungt – väldigt tungt – på Tidöpartierna. Viljan att skydda ministrar från tydlighet blev viktigare än utskottets granskande uppdrag.

Fru talman! Om vi fortsätter på den här vägen och backar in i det förflutnas partisplittring öppnar vi dörren för framtida regeringar att helt avfärda KU:s kritik som det vanliga politiska käbblet. Då har vi medvetet monterat ned riksdagens viktigaste kontrollmakt.

Centerpartiet kommer inte att vara en del av det. Centerpartiet kommer i dag, och alla andra dagar, att fortsätta att prioritera sakligheten, lagstyret och arvet från 1809 framför det partipolitiska spelet. Vi beklagar djupt tisdagens debacle, och vi kommer att göra allt för att hitta tillbaka till den konstitutionella kompass som Sverige så väl behöver i den tid vi lever i.

Med detta sagt vill jag rikta ett stort och hjärtligt tack till konstitutionsutskottets otroliga kansli. Genom hela detta har de bibehållit lugnet och värdigheten på ett sätt som imponerat långt utanför konstitutionsutskottets egna möten. Jag vill också tacka hela KU, med ordförande och vice ordförande i spetsen. Trots åsiktsskillnader och hårda ord i medierna har vi genom hela detta kunnat skilja på sak och person. Det är ändå något att vara stolt över i dag.