Herr talman! Man kan säga att min fråga handlar om teknikaliteter, men i en rättsstat är dessa teknikaliteter centrala. Det som jag frågade om och som Viktor Wärnick inte svarade på var varför regeringen och Moderaterna har valt ett så lågt beviskrav när det kommer till bristande vandel. Om någon ska dömas för fortkörning eller misshandel ska det vara bevisat bortom rimligt tvivel att personen har begått handlingarna och dessutom gjort det med uppsåt.

Dessutom har man en absolut rätt att personligen och med stöd av till exempel en advokat försvara sig mot anklagelserna inför en domstol, till och med om det bara handlar om en bot. Till och med då har man den rätten.

I propositionen om bristande vandel ställs alltså inte beviskravet bortom rimligt tvivel, och då inför Moderaterna inte rätten att personligen försvara sig inför domstol, trots att konsekvensen kan bli att man tvingas lämna sitt hem och sitt jobb, ta barnen ur skolan och flytta till ett land där alla människor förväntas utöva förtryck mot varandra, till exempel Afghanistan dit Sverige utvisar människor i dag.

Det här beslutet kan fattas av Migrationsverket, och när man överklagar har man inte ens rätten att försvara sig inför domstol. Det ställs inte heller krav på att det ska vara bevisat bortom rimligt tvivel att man till exempel med uppsåt tagit på sig skulder som man inte haft avsikt att betala.

Då undrar jag varför Moderaterna, i rättsstaten Sverige, har valt ett lägre beviskrav när konsekvenserna är så mycket allvarligare än när man får fortkörningsböter.