Fru talman! När regeringspartierna skrev under Tidöavtalet i oktober 2022 fanns det i avsnittet om migration en punkt om att införa en omfattande anmälningsplikt. Alla kommuner och myndigheter i Sverige skulle bli tvungna att anmäla papperslösa migranter. Kritiken lät inte vänta på sig. Med rätta tog offentliga tjänstemän till orda och pekade på Tidöavtalets långtgående förslag. Lärare skulle tvingas ange elever, och sjukvårdspersonal skulle tvingas ange patienter. Protesterna var många och omfattande.

Kanske var det därför Tidöpartierna backade rejält när det kom till vad som till slut presenterades. Kanske var det en klok utredare som pekade på långtgående konsekvenser om regeringens förslag skulle gå igenom. Kanske var det remissinstanser och experter som gav välargumenterad kritik. Kanske var det liberaler som tog sig an det där uppdraget att vara vakthund mot Tidöregeringens mest långtgående förslag. Kanske var det en sammanvägning av alltihop.

Det förslag som vi debatterar här i dag är i varje fall kraftigt förändrat jämfört med Tidöpartiernas ursprungliga idé, vilket vi Socialdemokrater tycker är bra. Men förslaget är inte tillräckligt bra, varför vi också har ett antal reservationer.

Fru talman! Sverige ska ha en migrationspolitik som bygger på ordning och reda. Den som har fått sin sak prövad och fått avslag på sin asylansökan ska återvända. Det är en grundläggande förutsättning för att migrationssystemet ska vara legitimt och för att människor ska känna förtroende för de lagar och regler som gäller.

För oss socialdemokrater finns det ingen motsättning. En human och stram migrationspolitik förutsätter att beslut faktiskt gäller. Därför är en fungerande återvändandeverksamhet en viktig del av en reglerad migration.

En icke-fungerande återvändandeverksamhet riskerar att spä på skuggsamhället, fru talman. Vi vill inte ha några skuggsamhällen i Sverige, inga utsatta områden och inga samhällen där andra regler än lagbokens gäller. Men tyvärr ser det inte ut så. Hur stort skuggsamhället är vet ingen riktigt. Det förekommer lite olika siffor och antaganden, som vi har hört här i dag. Men att det finns vet vi, och när vi vet det har vi ett ansvar att också göra något åt det. Det är Socialdemokraternas bestämda uppfattning.

Fru talman! Mycket av det arbete som nu ligger till grund för regeringens proposition påbörjades under den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Vi gav myndigheterna bättre verktyg, ökade antalet förvarsplatser, stärkte arbetet mot folkbokföringsbrott och tillsatte utredningar för att förbättra återvändandeverksamheten. Det arbetet var nödvändigt för att minska framväxten av skuggsamhällen där människor riskerar att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och kriminella nätverk.

Personer som vistas i Sverige utan tillstånd kan vara utsatta för grova brott. Det kan till exempel röra sig om människohandel, människoexploatering, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relation eller våldsutsatta barn.

Vi ser därför att flera delar av regeringens förslag är godtagbara, men vi ser – trots regeringens kraftigt reducerade förslag – risker som måste hanteras för att lagstiftningen ska vara förenlig med de principer som vårt samhälle bygger på och för att det inte ska bli en angiverilag. Det finns också risk att skuggsamhället späs på och att människor håller sig undan ännu mer än i dag om bestämmelserna inte utformas noggrant.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med en sak: Informationsutbyte mellan myndigheter är inte något nytt i Sverige. Tvärtom bygger en fungerande välfärdsstat på att myndigheter kan samarbeta när det behövs. Skolor gör orosanmälningar när barn far illa. Socialtjänst, polis och andra myndigheter samverkar för att bekämpa brott och skydda utsatta människor. Skatteverket, Försäkringskassan och andra myndigheter delar redan i dag information för att motverka bidragsbrott och för att upprätthålla förtroendet för våra gemensamma system.

Vidare pekar Lagrådet på omständigheten att den som vistas i Sverige utan att ha rätt att göra det redan i dag kan göra sig skyldig till brott genom vistelsen. Vissa myndigheter har redan i dag uppgiftsskyldighet i förhållande till de brottsbekämpande myndigheterna när det gäller uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten. I de fall en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige och därigenom gör sig skyldig till ett brott har de nämnda myndigheterna alltså redan uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten.

Det är därför inte principen om informationsutbyte som är den avgörande frågan i den här debatten. Det har länge påpekats av myndigheter att deras behov av att utbyta information med varandra är stort och försvåras genom sekretessregler. Den avgörande frågan är hur det görs.

För oss socialdemokrater måste all utökad uppgiftsskyldighet vila på rättssäkra grunder. Den ska vara proportionerlig och tydligt avgränsad. Staten ska vara stark nog att upprätthålla fattade beslut men också klok nog att förstå att tilliten till myndigheterna är en av Sveriges viktigaste tillgångar. När människor söker vård, när barn går i skolan och när människor kommer i kontakt med sociala myndigheter måste de känna förtroende för samhällets institutioner. Om den tilliten urholkas riskerar vi att skapa större problem än dem vi försöker lösa.

Det är därför vi socialdemokrater står upp för både ordning och reda och rättssäkerhet. Det är därför vi säger ja till ett effektivare återvändandearbete men nej till otydliga regler som riskerar att leda till godtycke eller undergräva förtroendet för välfärdens verksamheter.

Fru talman! Sverige är starkt därför att vi har en hög tillit. Människor litar generellt på myndigheter, på välfärden och på varandra. Den tilliten kan dock inte tas för given. Den har byggts upp under generationer genom rättssäkerhet, likabehandling och professionella myndigheter. Den kan raseras snabbt, inte minst genom politiska påståenden om myndighetsaktivism och annat.

Därför är vi kritiska till att regeringen vill införa en uppgiftsskyldighet som ska aktiveras när det bara finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Ett så lågt beviskrav riskerar att skapa osäkerhet och godtycke. Offentligt anställda ska fatta beslut utifrån kunskap och sakliga bedömningar och inte utifrån lösa misstankar.

Det är inte vilka som helst som anför de här perspektiven i regeringens proposition och i regeringens remiss av propositionen, utan det är bland annat Advokatsamfundet och Lunds universitet som påpekar att det är väldigt lågt ställda beviskrav. Vi menar därför att lagstiftningen bör utformas så att det krävs starka skäl att anta att en person saknar rätt att vistas i landet innan uppgifter lämnas vidare. Det skulle stärka både rättssäkerheten och legitimiteten.

Fru talman! Det måste också vara tydligt att ansvaret för informationsutbyte ligger på myndigheten och inte på den enskilda tjänstepersonen. Visst är det så att det alltid finns en tjänsteperson som kommer i kontakt med ett ärende. Så är det. Men ingen enskild anställd ska lämnas ensam med ansvaret för svåra rättsliga bedömningar och dessutom med risken att få en utökad hotbild mot sig. Detta pekar också ett flertal remissinstanser på.

Fru talman! Vi ser också risker för att information sprids längre än vad lagstiftaren avser. Det är därför vi reagerar så kraftigt mot regeringens lösa skrivningar om sidoinformation. Det måste vara tydligt och reglerat vilken information som omfattas av uppgiftsskyldigheten. Regeringen är också till viss del tydlig i propositionen. Hade man bara stannat vid de uppgifter som regeringen räknar upp och inte gått in på sidoinformationen hade lagförslaget varit betydligt bättre.

Detta påpekar även Lagrådet, som i sitt yttrande skriver följande: ”Det är därmed viktigt att myndigheterna när de fullgör sina uppgiftsskyldigheter är medvetna om vilka regler som de ska tillämpa för att bland annat undvika att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut eller behandlas felaktigt. Enligt Lagrådet behöver förhållandet mellan den nu aktuella uppgiftsskyldigheten och annan uppgiftsskyldighet klargöras för att underlätta en korrekt tillämpning hos myndigheterna.”

Vidare är det inte alltid bättre med mer information. Det är kanske till och med mer effektivt med mindre information och mer begränsad information. Vi vill ju inte att myndigheter ska översvämmas av information som de egentligen inte behöver.

Fru talman! När människor upplever att kontakt med myndigheter kan få oförutsedda konsekvenser minskar viljan att söka vård, kontakta myndigheter eller ta del av samhällets stöd.

Särskilt allvarligt är detta när barn berörs. Barnkonventionen är svensk lag. Barn ska aldrig hamna i kläm i myndigheternas informationsutbyte. Regeringen måste säkerställa att barnets bästa väger tungt och att informationsdelningen inte blir mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt. Ingen gravid kvinna ska av rädsla avstå från att söka vård. Inget barn ska riskera att stå utan skydd därför att människor förlorar förtroendet för samhällets institutioner. Därför måste sidoinformationen begränsas tydligare.

Fru talman! Vi ställer oss bakom att myndigheterna får bättre möjligheter att fastställa identitet. För att återvändandearbetet ska fungera krävs att identitet kan klarläggas så att myndigheter har effektiva verktyg. Men även här måste proportionaliteten värnas. Mobiltelefoner innehåller i dag stora delar av människors privatliv – familjekontakter, fotografier, meddelanden och personlig information. Därför måste staten använda sådana tvångsmedel med stor försiktighet.

Vi delar Lagrådets bedömning att regeringens förslag om att kunna behålla en mobiltelefon i upp till tre månader riskerar att gå längre än vad som är proportionerligt. Staten ska ha de verktyg som krävs, men den ska inte ingripa mer än vad som är nödvändigt.

Fru talman! Socialdemokratins uppgift har alltid varit att bygga ett samhälle där människor kan känna både tillit till varandra och förtroende för staten. Vi vill ha ordning och reda i migrationspolitiken. Vi vill motverka skuggsamhällen. Vi vill att återvändandebeslut ska verkställas. Men vi vill också värna rättssäkerheten, skydda den personliga integriteten och försvara den tillit som gjort Sverige starkt. Det är genom den balansen, mellan ansvar och solidaritet och mellan effektivitet och rättssäkerhet, som vi bygger ett starkare samhälle för alla.

Jag står bakom samtliga av våra motioner men yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)