Fru talman! Ledamoten Jallow är kritisk mot vår proposition om vandel. Jag undrar dock om det här verkligen är ett principiellt ställningstagande eller om han tillämpar en viss dubbelmoral.

Ledamoten Jallow har ofta lyft fram sin bakgrund i Gambia som inspiration för sitt politiska engagemang. Det är i och för sig helt legitimt; jag brukar ofta prata om min egen tid i andra länder som en inspiration för det vi gör här.

Jallow har också ofta kommenterat gambisk politik, bland annat i en artikel i The Standard från förra året där han på ett stort antal punkter ganska utförligt kritiserar den regering som styr där nu. Men på en punkt tycks Jallow inte vara kritisk, och det handlar om Gambias stenhårda regler vad gäller vandel för uppehållstillstånd. Det tycker jag är lite intressant.

I det landet kan man nämligen utvisas för att man är arbetslös. Det kan man inte i Sverige enligt det förslag som vi lägger fram nu. Man kan utvisas för att man är sjuk. Det kan man inte enligt det förslag som vi lägger fram nu. Man kan utvisas för att man är en journalist som rapporterar kritiskt om landet eller för att myndigheterna helt enkelt tycker att man är en dålig eller otrevlig person, helt utan rättsliga kriterier.

Gambia har en reglering för vandel för uppehållstillstånd som är drakonisk i jämförelse med det som vi inför nu. Det väljer dock ledamoten Jallow att inte kritisera, vilket får mig att tro att han använder ganska rejält dubbla måttstockar här.

Jag vill därför ställa en enkel fråga: Hur kommer det sig att ledamoten Jallow förespråkar helt öppna gränser i Sverige, utan några som helst begränsningar av hur många eller vilka personer som ska flytta till Sverige, medan han samtidigt stöder en extremt hård utlänningslagstiftning i Gambia?

Principiellt tycker jag att det är lite märkligt.