Fru talman! I replikskiftet med ledamoten från Liberalerna kallade han mina farhågor för skrämselpropaganda. Det är ett ord som jag önskar att jag kunde använda när det gäller den här propositionen om skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Men det är ingen skrämselpropaganda vi pratar om, utan nu blir det verklighet. Nu delas människor rättsligt upp i olika grupper med olika rättigheter i flera avseenden. Det som är lagligt för en svensk medborgare får allvarliga konsekvenser för den som inte är svensk medborgare.

För oss i Miljöpartiet är detta helt klart ett skrämmande steg bort från den rättsstat som vi känner Sverige som. Amnesty talar om ett första steg mot raslagar. Vi hör också kritik från remissinstans efter remissinstans och från Lagrådet, som regeringen inte alls bemödat sig om att bemöta och hantera.

Kritiken handlar om att förslaget är rättsosäkert för att man inte ens preciserar vilka beteenden och ageranden som ska kunna leda till utvisning på grund av bristande vandel. Kritiken handlar också om att det kommer att få retroaktiv effekt. Ageranden som inte var brottsliga och som man inte kunde ana skulle kunna leda till utvisning i framtiden kommer nu att påverka ens grundläggande rätt att fortsätta sitt liv i Sverige. För oss i Miljöpartiet är detta helt oacceptabelt.

Vi lagstiftare måste värna medborgarnas tillit till staten. Man ska kunna lita på att människor behandlas lika, och man ska kunna lita på de regler som man har rättat sig efter. Har man följt reglerna ska man inte drabbas i efterhand bara för att en regering senare bestämmer att något man gjort förut var fel. Den här lagen lever inte upp till de kraven.

Dessutom: När man rör sig bort ifrån att det bara är gärningar som är brottsliga som ska kunna leda till utvisning på grund av bristande vandel får det också konsekvenser för rättssäkerheten.

Brottsliga gärningar hanteras med ytterst starka rättssäkerhetsgarantier. Den som är misstänkt har rätt till en försvarare. Man får försvara sig själv personligen inför en domstol. Och för att dömas ska det inte bara vara ställt bortom rimligt tvivel att man har begått gärningen, utan det ska också vara ställt bortom rimligt tvivel att man hade det uppsåt som krävs för att det ska räknas som brott. Men med de nya vandelskraven behöver det inte längre vara styrkt bortom rimligt tvivel att man med uppsåt begått en gärning som är klandervärd. Det kan till och med vara så att den gärning som ses som klandervärd inte ens är specificerad i lagen – ändå kan den leda till att hela ens liv ställs på ända.

Människor som bott i Sverige i många års tid, vars barn är födda här, som rotat sig, köpt hus och arbetar här riskerar nu utvisning till länder med vitt skilda förhållanden, till exempel till Afghanistan, för gärningar som är helt lagliga för oss andra.

Vi i Miljöpartiet vill att riksdagen avslår den här propositionen. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Det finns också en rad andra punkter som vi är kritiska till, utöver de grundläggande rättssäkerhetsbristerna. En av dem handlar om yttrandefriheten.

Inför det att den här vandelspropositionen skulle läggas fram har ministrar från regeringen vid upprepade tillfällen gått ut och sagt att människor som gör lagliga yttranden som ministrarna i fråga tycker är grovt olämpliga ska kunna utvisas just på grund av dessa lagliga yttranden. I propositionen är dock tydligt att regeringen backar från dessa uttalanden av bland andra Johan Forssell. Man säger att det krävs olagliga yttranden för att det ska vara fråga om bristande vandel.

Det är väldigt viktigt att regeringen backar på den punkten. Samtidigt öppnar man dock upp för att även lagliga yttranden ska kunna beaktas. Det faktum att regeringen och utredaren redan har sagt till människor att de ska vakta sin tunga och vara rädda för att säga sådant som är lagligt för andra att säga i Sverige riskerar, tillsammans med den här öppningen i propositionen, att innebära ett de facto-inskränkande av yttrande- och demonstrationsfriheten, om inte annat så i vart fall genom självcensur.

Människor i Sverige kommer att leva med oro för att lagliga yttranden och lagligt agerande ska kunna leda till utvisning på grund av bristande vandel. Jag har själv talat med en forskare med tyskt ursprung som blev föremål för återkallande av tillstånd att vara i Sverige, troligtvis för att han deltog i demonstrationer för klimatet. Jag har ställt frågor till Migrationsverket om en annan demonstrant som själv inte begick något brott utan stod med en skylt på en demonstration medan andra personer vid samma demonstration begick civil olydnad. Hon har nekats svenskt medborgarskap.

Det är svårt i dag att som riksdagsledamot få insyn i och förstå hur den här typen av uttalanden från ministrar och skrivningar i propositioner faktiskt tillämpas i enskilda ärenden. Men klart är att det finns en oro som inte är oberättigad för att också fullt lagligt deltagande i grundlagsskyddade demonstrationer skulle kunna få förödande konsekvenser för människors rättigheter i Sverige. Detta måste riksdagen ta på mycket större allvar än vad Tidöpartierna gör.

Demonstrationer är ju per definition störande. Det är liksom själva syftet med en demonstration: att dra till sig uppmärksamhet. Det är människors möjlighet att påverka beslutsfattare – människor som inte har tillgång till vare sig ledarsidor eller talarstolar. Demonstrationer behöver ha ett absolut skydd, och människor måste våga delta. Det ska inte finnas någon som helst oro för att den som deltar på en demonstration kan komma att riskera utvisning på grund av bristande vandel bara för att andra personer i samma demonstration begår till exempel civil olydnad.

Fru talman! I flera replikskiften har jag och mina oppositionskollegor ställt konkreta frågor till Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, men vi får inga klara svar. Vi får inga svar om varför man väljer begreppet bristande vandel framför de begrepp som redan i dag används i andra lagar. Jag fick inga svar på vilka beviskrav man tycker är rimliga eller varför. Det framstår på det hela taget som om regeringspartierna faktiskt inte riktigt förstår vad det är de har lagt på riksdagens bord. Man har intalat sig själv att det nog blir bra: Det här duger.

I stället för att svara på de riktiga frågorna upprepar man svar på helt andra saker – frågor som inte har ställts. Man låtsas som om det vore så att utan den här propositionen skulle människor som begår brott inte riskera utvisning. Men, fru talman, så är ju inte fallet. Det som införs med den här propositionen är tvärtom en möjlighet att utvisa människor som inte har begått brott.

Ärligt talat! Mot bakgrund av de svaga rättssäkerhetsgarantierna och beviskraven, i alla fall om vi får tro Ludvig Aspling, införs en möjlighet att utvisa människor som inte ens gjort något fel men som inte själva kan bevisa det. Det kan till exempel handla om att en kvinna inte skuldsatt sig utan att det var en våldsam man som gjorde det i hennes namn.

Fru talman! Den 13 september är det val i Sverige. Då röstar vi om vilken riktning vi vill ta. Ska vi fortsätta i den här rättsosäkra riktningen, där människor delas upp i vi och dom? Eller ska vi välja en riktning där vi i stället stärker tilliten till samhället och förtroendet för att lagar och regler gäller lika för alla – en riktning där man kan lita på att de lagar som man inrättar sitt liv efter inte kastas omkull retroaktivt?

Fru talman! Vi i Miljöpartiet kommer att kämpa för en annan riktning framåt.