Fru talman! Ledamoten avslutade sin förra replik med att säga att det rör sig om två olika rättsliga situationer. Det är i sig ett stort och allvarligt problem att man genomför en lagstiftning som inte värnar om allas lika värde; människor behandlas olika beroende på varifrån de kommer. Jag tycker att detta är ett allvarligt problem i hela den här vandelslagen – kanske ett av de största problemen, vilket även många remissinstanser påpekar.

Ledamoten var i sitt anförande också inne på när regler inte respekteras, vilka omständigheter som ska beaktas och så vidare. Problemet är att man inte vet. Det finns ingen förutsägbarhet alls i den här lagstiftningen.

En situation som vi även diskuterade med Kristdemokraterna tidigare är att fattigdomen i Sverige har fördubblats under den här regeringen. Människor som lever i utsatta situationer kanske hamnar i en situation där de tvingas ta lån, och de har kanske fått någon bot. De riskerar då att bli av med sitt uppehållstillstånd. Det är detta vi har kritiserat här i några timmar nu.

Regeringen ger inga svar över huvud taget utan säger bara att det rör sig om en samlad bedömning och frågar vad alternativen skulle vara. Man ser inga problem alls med detta, trots att alla remissinstanser ser allvarliga problem, bland dem några av de tyngsta remissinstanserna, som Lagrådet, Advokatsamfundet och så vidare. Lagstiftningen är otydlig. Man har haft fyra år på sig att lägga fram något tydligare, men det är väldigt otydligt.

Jag vill fråga ledamoten om detta. Överlåter ni helt enkelt tolkningen när det gäller allt ledamoten nu har pratat om och allt regeringen har lagt fram till framtida praxis? Är det därför vi inte får några svar alls?