Fru talman! Tack, ledamoten Hirvonen, för följdfrågan!

Låt oss vara överens om att vi inte är överens. Det här låter dramatiskt, men jag vill hävda att det fortfarande bygger på samma missvisande bild av att regeringen har föreslagit ett system som är helt dimmigt och att ingen vet vad som gäller.

Propositionen är tydlig med att det inte handlar om en enskild bagatellartad misskötsamhet. Den är också tydlig med att anknytningen ska spela roll. Ju starkare anknytningen är, desto allvarligare vandelsbrister krävs.

Det ska vidare göras en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall, och det ska göras en domstolsprövning.

Det finns dessutom en följddel i det här. Säg att man har obetalda skulder. Det behöver inte ens handla om att man är tvingad till något. Jag har själv råkat ut för urkundsförfalskning en gång i mitt liv. Nu skedde det visserligen för många år sedan, men det var ganska lätt att kunna visa att det inte var jag som hade tagit det där lånet.

Men oavsett vilket ska det i nästa läge vara så att man har noll intresse av att göra rätt för sig och betala av dessa lån.

Återigen: Det görs en helhetsbedömning. Att bara vifta med ett enskilt fall är ren skrämselpropaganda. Det är inte sådant som hela den här lagstiftningen är till för.

Vad gäller att det ställs krav på utlänningar på ett sätt som inte gäller för svenska medborgare. Uppehållstillstånd är inte samma sak som medborgarskap. Det är anmärkningsvärt att jag ens behöver säga det i den här kammaren.

Svenska medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i det här landet. Det är själva innebörden av medborgarskapet. Den som inte är svensk medborgare vistas här därför att vi under vissa rättsliga förutsättningar har gett den möjligheten. Det rör sig om två helt olika rättsliga situationer.