Herr talman! Ett samhälle håller inte bara genom sina rättigheter. Det håller också genom sina förväntningar, genom att den som kommer hit förväntas följa våra lagar, respektera våra grundläggande värderingar och leva hederligt. Det är varken märkligt eller kontroversiellt i sig. Det är själva grundvillkoret för att allt vi håller kärt i vårt land inte ska försvinna.

Under alltför lång tid har svensk migrationspolitik präglats av en märklig försiktighet inför just detta. Vi har ställt frågor om skyddsskäl, arbete och anknytning – vilket vi självklart ska göra – men vi har i alldeles för liten utsträckning tagit fasta på något som de flesta människor uppfattar som fullständigt självklart: att den som vill leva i Sverige också ska sköta sig och respektera våra värderingar, att uppehållstillstånd inte bara är en administrativ status i systemet utan också bygger på ett ansvar och att rätten att vistas här inte är frikopplad från hur man faktiskt lever här.

Propositionen Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd innebär att en utlännings vandel i ökad utsträckning ska kunna beaktas när uppehållstillstånd beviljas, förnyas och återkallas.

Herr talman! Om en människa vill bygga sitt liv i Sverige är det rimligt att samhället kan ställa krav – inte bara på att papperen i sig är i ordning den dag ansökan lämnas in utan också på att personen inte missköter sig, inte ägnar sig åt kriminalitet, inte försörjer sig oärligt och inte visar en uppenbar ovilja att följa de regler som gäller här.

Det är en fullständig självklarhet att rätten att stanna i landet måste hänga ihop med krav på skötsamhet. Det är lika självklart som att medborgarskapet förutsätter ett hederligt levnadssätt och som att den som kommer hit inte bara ska ha rättigheter utan också skyldigheter.

Herr talman! I dag tar vandelsprövningen nästan uteslutande hänsyn till brottslighet. Det är alltför snävt. Regeringens förslag utgår från att också annan allvarlig misskötsamhet måste kunna få betydelse. Därför ska det framöver särskilt kunna beaktas om en utlänning utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har dömts för brott eller i övrigt har brustit i sin vandel. Det huvudsakliga syftet är att skapa större möjligheter att avlägsna personer ur landet på grund av sådan misskötsamhet.

Det gäller som sagt exempelvis hot mot allmän ordning eller säkerhet, såsom stöd till internationell terrorism, extremistiska sympatier eller kopplingar till våldsbejakande organisationer. Det gäller brottslighet, även när den är mindre allvarlig, till exempel enstaka bötesbrott. Det gäller också bristande vandel i övrigt, såsom bidragsfusk, svartarbete, att inte betala böter, att skuldsätta sig utan avsikt eller ansträngning att betala och göra rätt för sig samt att organisera tiggeri.

Det här är viktigt. Vi talar om beteenden som samhället redan i dag motverkar. Vi talar inte om privata egenheter eller diffusa moraldomar, utan vi talar om handlingar och levnadssätt som uppenbart har negativa konsekvenser för andra människor eller för samhället i stort.

Det handlar om människor som lurar välfärdssystemen, som försörjer sig genom svartarbete, som inte följer myndighetsbeslut, som inte gör rätt för sig och som i vissa fall hotar ordning och säkerhet. Att en sådan livsföring ska kunna påverka rätten att vistas i Sverige är inte särskilt radikalt.

Herr talman! Regeringen har samtidigt varit tydlig med vad som inte ska omfattas. Det har också betydelse i debatten. Prostitution, missbruk och tiggeri ska inte läggas till grund för bedömningen av bristande vandel. Det klargörs också att yttranden i sig inte ska kunna utgöra bristande vandel, men yttranden kan bekräfta eller förstärka bilden av kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer – när den kopplingen visar sig vara brottslig. Det är endast straffbara yttranden som ska kunna läggas till grund för bedömningen.

Detta är avgörande eftersom kritiker gärna låtsas som att regeringen öppnar för godtycke. Men det är inte det som sker. Det som sker är att regelverket förändras så att också annan allvarlig misskötsamhet än just brottslighet kan vägas in. Och det görs inom ramen för individuell prövning, proportionalitet och möjlighet till överklagande.

Herr talman! En av de stora invändningarna gäller själva ordet vandel. Man säger att det är gammaldags, diffust och rättsosäkert. Men problemet här är inte ordet.

Det finns människor som inte är dömda för de grövsta brotten men som ändå lever på ett sätt som tydligt visar att de inte respekterar de regler och förväntningar som ska gälla för att få stanna i Sverige. Den personen ska inte skyddas av ett alltför snävt regelverk bara därför att misskötsamheten råkar falla utanför den traditionella brottskatalogen.

Det är just därför regeringen använder begreppet vandel; för att tydliggöra att det handlar om en bredare bedömning av hur en person lever sitt liv i det här landet.

Herr talman! Det är också viktigt att nämna några ord om rättssäkerheten.

Regeringen har i propositionen tydliggjort vilka typer av omständigheter som ska kunna beaktas, hur de ska förstås och att det alltid ska göras en helhetsbedömning. Skälen för att neka eller återkalla ett tillstånd ska vägas mot utlänningens anknytning till Sverige. Ju starkare anknytning, desto allvarligare vandelsbrister krävs. Hur långt tillbaka i tiden en brist ligger ska också beaktas.

Vandelsprövningen ska dessutom kunna överklagas till domstol. Detta är viktigt att hålla fast vid. Det ska finnas fler möjligheter att agera mot misskötsamhet, samtidigt som den individuella prövningen ligger fast.

Propositionen innebär också att uppehållstillstånd ska kunna återkallas i fler fall än i dag. Det gäller till exempel när någon annan än utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter av betydelse för att få tillstånd, eller när förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda.

Ett uppehållstillstånd kan inte vara något man får på felaktiga grunder och sedan behåller. Den som har fått stanna här på fel premisser eller som senare visar sig inte uppfylla villkoren ska inte kunna gömma sig bakom byråkratin.

Herr talman! Det som återkommer i mycket av kritiken är samma gamla visa. Man vill gärna tala om ansvar, men inte ställa krav. Man vill gärna tala om regler, men inte om följderna när regler bryts. Man vill gärna tala om rättigheter, men mer sällan om skyldigheter. Det är just den hållningen som har bidragit till att svenska regelverk under lång tid varit för svaga på det här området. Och det är just den hållningen regeringen nu bryter med.

Herr talman! Det ska inte krävas att en människa begår grova brott för att staten ska reagera. Det ska inte vara så att bidragsfusk, svartarbete, uppenbar regelefterlevnad i sönderfall eller kopplingar till extremistiska miljöer möts med en axelryckning så länge personen inte passerat en alltför hög tröskel. Det skickar helt fel signaler.

Vi menar att den som vill leva i Sverige också måste leva upp till grundläggande krav på vandel. Vi menar att misskötsamhet ska få konsekvenser, vi menar att reglerna ska vara skarpare och tydligare och vi menar att detta är nödvändigt både för rättsstatens skull och för legitimiteten i migrationspolitiken som helhet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.