Herr talman! Det är ett retoriskt knep att ta till ett enskilt fall där vi inte på något sätt har den fullständiga bilden.

Migrationsverket gör sina bedömningar. Dessa bedömningar går det att få överprövning på i domstol. Jag tänker inte i den här talarstolen ge mig in i det enskilda fallet och bedöma det.

Det kan vara så att Niels Paarup Pedersen gör sina fortkörningar. Det kan vara så att Niels Paarup Pedersen väljer att ta ett lån. Man gör de facto en samlad bedömning.

Vi lämnar till våra myndigheter att göra bedömningar. Vi stiftar lagar och skapar regler. En betydande majoritet i den här kammaren menar att det finns för små möjligheter för myndigheterna att bedöma om en person ska vara kvar i Sverige eller måste återvända till sitt ursprungsland.

Man väger in saker. I det här fallet lyftes det fram att det fanns en familj. Det kan finnas andra saker. Det kan naturligtvis finnas orsaker. Det är därför det är viktigt att det görs en individuell bedömning.

Jag är inte den person som ska avgöra det, och jag tycker inte att politiker ska vara de som avgör det. Vi ger grunden för att göra en bedömning. Den kommer att kunna överprövas rättssäkert, precis som man gör med vandelsbedömningar i dag när människor ansöker om uppehållstillstånd.

Vi behöver göra mer för att se till att det blir kännbara konsekvenser för de människor som kommit hit och som väljer att stå vid sidan av samhället. Det är vi på Tidösidan överens om. Centern är i princip överens med oss om det även om det inte låter så i talarstolen.

Centern kommer att trycka på ja-knappen vid omröstningen. Vi kan konstatera att vi är överens, men det låter inte så.