Herr talman! Land ska med lag byggas. Men lagen räcker inte om staten inte också har verktyg för att upprätthålla den.

Det är precis där frågan om uppsikt och förvar kommer in, för ett av de största problemen i svensk migrationspolitik har under lång tid varit glappet mellan beslut och verkställighet. Vi har fattat beslut om avvisning eller utvisning, men alltför ofta har staten saknat tillräckligt effektiva verktyg för att säkerställa att besluten också får genomslag i praktiken.

Detta har bidragit till att människor avviker, återvändandet försvåras och skuggsamhället växer. När beslut inte verkställs blir rättsstaten svagare, inte starkare. När staten inte förmår hålla ihop hela kedjan, från prövning till beslut till verkställighet, försvagas också legitimiteten för den reglerade invandringen som helhet.

Vi debatterar här i dag, delvis, regeringens förslag om skärpta regler om uppsikt och förvar. Förslaget tar sig an en del av systemet som länge har varit otillräcklig. Det handlar om hur Sverige ska kunna säkerställa att människor som inte har rätt att vistas i landet kan hållas tillgängliga för verkställighet. Det handlar om att ge myndigheterna verktyg som är tydligare, mer ändamålsenliga och mer verkningsfulla.

Herr talman! Regeringens proposition förändrar därför regelverket på flera punkter. En central förändring är att ett nytt regelverk för uppsikt och förvar införs, där ansvarsfördelningen blir tydligare och mer funktionell. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska få besluta om uppsikt och förvar när de ansvarar för verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning. Beslut om uppsikt och förvar ska fattas av de myndigheter som faktiskt har uppdraget att verkställa besluten. Detta gör systemet mer sammanhållet och mer effektivt.

Herr talman! En annan viktig del är att regeringen går vidare med möjligheten till vistelseskyldighet, alltså att en person ska vara skyldig att vistas inom ett särskilt utpekat område och att detta vid behov ska kunna övervakas elektroniskt. Det är en viktig förändring.

Mellan det svagare alternativet uppsikt och det mycket mer ingripande alternativet förvar har det länge funnits ett mellanrum. Staten har antingen haft för svaga verktyg eller tvingats använda ett mer långtgående frihetsberövande verktyg än situationen kanske egentligen kräver. Vistelseskyldighet fyller just det glappet och gör det möjligt att kontrollera och hålla en person tillgänglig för verkställighet på ett mer träffsäkert sätt. Det är både mer effektivt och proportionerligt.

Herr talman! Förvar är fortfarande ett mycket ingripande verktyg och ska behandlas därefter. Men det måste också gå att använda när det faktiskt behövs. Om Sverige menar allvar med att avvisnings- och utvisningsbeslut ska verkställas måste det finnas fungerande möjligheter att hålla personer i förvar när det krävs. Detta gäller inte minst när risken för avvikande är hög eller när mindre ingripande åtgärder inte räcker. Att inte ha ett fungerande förvarssystem är i praktiken att acceptera att vissa beslut aldrig kommer att kunna genomföras.

Just därför är det också viktigt att regeringen ser över reglerna kring hur förvar fungerar i praktiken. Propositionen innehåller bland annat förändringar som syftar till att förbättra ordningen kring placering och hantering av förvarstagna och därmed minska behovet av externa placeringar. Detta är viktigt för ordningen i verksamheten och för att skapa bättre förutsättningar för myndigheterna att genomföra sitt uppdrag.

Herr talman! Detta är i grunden en fråga om statens förmåga. Självklart ska varje ingripande åtgärd stå i proportion till sitt syfte. Men det går inte att använda proportionalitet som ett argument för att inte genomföra en förändring. Proportionalitet betyder helt enkelt att man ska använda rätt verktyg i rätt situation, inte att man ska låta bli att ha verktyg över huvud taget. Vistelseskyldighet med elektronisk övervakning är ett exempel på en åtgärd som gör systemet mer proportionerligt eftersom den i vissa fall kan användas i stället för förvar.

Herr talman! Det finns också en större princip här som är viktig att hålla fast vid. Sverige ska vara ett rättssäkert land. Men Sverige måste också vara ett land där beslut betyder något. Den som får ett ja ska kunna lita på det. Den som får ett nej måste kunna möta konsekvensen av det. Om kedjan bryts – om prövningen finns men verkställigheten inte fungerar – får vi inte ett starkare system.

Vi skärper nu som sagt reglerna om uppsikt och förvar. Vi ger staten bättre möjligheter att följa upp och verkställa och inför vistelseskyldighet som ett nytt och mer träffsäkert verktyg.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.