Herr talman! Vi har debatterat i över åtta timmar, och jag kan konstatera att överorden växer. Även om Star Wars-referenserna är underhållande fastnar skrattet ändå lite i halsen hos mig, när tankarna går tillbaka till vad vi egentligen pratar om.
Vi låser in människor. Det är fråga om människor som inte har begått något brott, vars enda gärning har varit att komma till oss och säga: ”Hjälp mig! Jag behöver skydd.” Men de har inte lyckats bevisa att den fruktan för förföljelse de känner är riktig.
Ibland finns det människor som inte kan få resehandlingar för att åka hem, men de blir misstrodda för att inte göra sitt bästa för att få ett hemlandspass när ambassaden vägrar.
Visst finns det säkert en och annan som misstänkliggörandet träffar riktigt, men vi vet också att det finns barn som föds i Sverige, som aldrig håller sig undan myndigheterna, som växer upp hos Migrationsverket, och ändå aldrig kan åka till det hemland som Migrationsverket tycker är deras. Majblommeförsäljaren Murhaf Hamid var en av dem.
Även om det finns familjer som håller sig undan är det inte alltid så enkelt att de som blir kvar håller sig undan. Jag tycker att vi bör akta oss för att jämföra en familj som gömmer sig av fruktan för att utvisas till förföljelse med krigsbrottslingar som använder människor som sköldar för att inte bli träffade av våld i ett krig. Det är ändå en ganska hårresande analogi.
Herr talman! I dag debatterar vi alltså frihetsberövande av människor. Att frihetsberöva en människa är en av statens mest ingripande åtgärder. I en rättsstat ska frihetsberövande som huvudregel enbart vara förbehållet situationer där någon dömts för brott eller vid misstanke om allvarlig brottslighet och i vissa fall för att skydda en människa från att allvarligt skada sig själv eller någon annan.
De människor som frihetsberövats genom förvar har typiskt sett inte begått något brott alls. De frihetsberövas för att beslut om att de inte får fortsätta att leva i Sverige ska verkställas. Ett sådant frihetsberövande ställer mycket höga krav på proportionalitet, rättssäkerhet och medmänsklighet. Situationen i förvaren är redan i dag djupt problematisk. Återkommande rapporter från JO och Riksrevisionen vittnar om trångboddhet, vilket strider mot FN:s riktlinjer mot omänsklig och förnedrande behandling. Det är långa förvarstider, och människor hålls frihetsberövade utan att kunna förutse när de ska friges, ibland trots att det inte går att återvända.
Det har också kommit larm om övergrepp och allvarliga kränkningar av människors rättigheter, även barns. Mot den bakgrunden tycker vi i Miljöpartiet att regeringens självklara utgångspunkt borde vara att minska användningen av förvar till ett minimum, att omedelbart förbjuda förvar av barn och säkerställa att mindre ingripande alternativ används där det går.
Det är bra att regeringen i sin proposition ger uttryck för att uppsikt ska väljas framför förvar i fler fall, att fler former av uppsikt införs och att reglerna om ansvarig myndighet blir tydligare. På det sättet kan intrånget i människors frihet och integritet ändå minskas jämfört med att man låser in dem under förhållanden som faktiskt är sämre än i många fängelser.
Vi ser att vissa av förändringarna, också med säkerhetsavdelningar, kan leda till att man i lägre utsträckning behöver placera människor i kriminalvården. Det finns vissa delar av förslaget som vi också tycker är förbättringar jämfört med hur det ser ut i dag. Men vi tycker att regeringen egentligen borde bestämma att man inte ska placera förvarstagna alls hos kriminalvården, och man borde absolut inte hålla människor i polisarrester.
Vi i Miljöpartiet ser också att allvarlig kritik har förts fram vad gäller den förstärkta uppsikten med elektronisk övervakning. Till exempel har Institutet för mänskliga rättigheter avstyrkt förslaget. Asylrättscentrum och Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt om det blir effektivt, och Integritetsskyddsmyndigheten har varnat för att åtgärden kan bli mer ingripande än tänkt, bland annat på grund av att det är oklart hur larm- och positioneringsuppgifter ska hanteras.
Vår uppfattning är att regeringen bör uppmanas att göra en mer fördjupad analys av förslaget innan man återkommer om förslaget visar sig uppfylla kraven på att det ska vara effektivt, nödvändigt och proportionerligt.
Vi tycker att det är fel att regeringen föreslår förlängda förvarstider, och vi är kritiska till det.
Institutet för mänskliga rättigheter liksom Sveriges kristna råd avstyrker de längre tidsgränserna eftersom det saknas en utredning som visar på att det finns ett sådant behov. Att det finns ett behov är ändå det mest basala kravet för att en stat ska kunna frihetsberöva en människa. Det måste vi väl ändå vara överens om, herr talman?
Även Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset är kritiska till eller avstyrker längre tidsfrister inför avlägsnande. De menar att det saknas underlag som visar att längre tid i förvar leder till ökat återvändande samtidigt som vi vet att förvar påverkar den enskilde kraftigt negativt. Asylrättscentrum lyfter konkret upp att det saknas faktaunderlag och analyser som visar att det här skulle vara effektivt och ändamålsenligt.
Beträffande frågan om barn har vi samma uppfattning som FN:s barnrättskommitté, nämligen att barn aldrig borde frihetsberövas bara på grund av deras migrationsstatus. Det borde helt enkelt vara förbjudet att låsa in barn bara på grund av att de sökt asyl eller fått ett beslut om att de inte får fortsätta att uppehålla sig i Sverige.
Regeringens förslag innebär att staten öppnar upp för ytterligare tvångsåtgärder mot barn när de redan befinner sig i en mycket utsatt situation. Att regeringen dessutom ökar denna utsatthet genom att föreslå att barn ska kunna separeras från sina vårdnadshavare genom förvarstagande är en mycket skadlig och ingripande åtgärd. Det strider mot grundläggande principer i barnkonventionen om att barn inte ska separeras från sina föräldrar.
Även Lagrådet har uppmärksammat den här delen av regeringens förslag och framhåller att om en sådan ordning alls ska finnas anser Lagrådet att det åtminstone och uttryckligen bör begränsas till fall där barnet har utvisats av domstol på grund av brott. Och då avgränsas förslaget i praktiken till straffmyndiga barn.
Det är också allvarligt att regeringen öppnar upp för förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning utan nedre åldersgräns. Det innebär i praktiken att man kan sätta fotboja på förskolebarn. Det är otroligt ingripande och stigmatiserande, och det riskerar att skada barns hälsa, utveckling, privatliv och familjeliv.
Lagrådet kritiserar särskilt regeringens sätt att beskriva övervakning av barn. Man väger felaktigt statens intresse mot barnets intresse av att inte övervakas elektroniskt, när det i själva verket också är statens intresse att värna barns rättigheter och barnkonventionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och reservation 3 i förslaget.
Utöver det har vi i Miljöpartiet i dag tillsammans med Centerpartiet begärt att några av de utökade frihetsbegränsningar som rör barn helt ska vilandeförklaras.
En vilandeförklaring innebär att en sjättedel av riksdagens ledamöter kan besluta om att förslaget ska pausas helt och inte får beslutas på tolv månader. Det är en nödbroms i grundlagen som är till för att säkerställa att en regering inte förhastat inskränker grundläggande fri- och rättigheter i vår grundlag, och det handlar definitivt flera av regeringens förslag om nu.
Man har på punkt efter punkt hastat igenom ingripande lagstiftning på ett sätt som till och med gör det svårt för de mest erfarna och insatta juristerna i Sverige att få ett helhetsgrepp.
Vi kan inte lyckas med att vilandeförklara allt som är dåligt. Men när det gäller de delar som rör barn som inte begått några brott och som handlar om att fler barn under dubbelt så lång tid ska låsas in och separeras från sina vårdnadshavare genom förvar har vi nu bildat en tillräckligt stor minoritet i riksdagen för att stoppa lagen från att gå igenom innan vi vinner valet den 13 september. Då kan vi byta riktning för Sverige till en riktning som respekterar och värnar barns rättigheter och barnkonventionen.