Fru talman! I dag samlades en stor grupp människor från många olika organisationer för att uppmana oss i riksdagen att rösta nej till hela denna angiverilag. Jag fick ta emot en namninsamling som Läkare i Världen har gjort med personer som kräver att vi står upp för rätten till vård och mot förslag som riskerar att skada tilliten mellan människor och samhällsbärande funktioner. Tusentals människor har undertecknat den här namninsamlingen.

Tack vare alla de som organiserat sig mot angiverilagen kan vi i dag konstatera att på punkt efter punkt har Tidölaget backat. Vi är inte i mål, men skolan, sjukvården, biblioteken, socialtjänsten och alla andra kommunala verksamheter är undantagna från angiverilagen.

Det är helt säkert att utan alla er som protesterat – organisationer och fackförbund som tillsammans organiserar flera miljoner svenskar – hade verkligheten efter den här omröstningen varit mycket värre för de människor som lever i den otroligt utsatta situation det innebär att vara papperslös men också värre för samhället.

Angiverilagen urholkar människors tillit till institutioner som sjukvården och socialtjänsten. Den urholkar också tilliten kollegor emellan. När det är den individuella medarbetarens uppgift att ange en människa i en utsatt situation ställs medarbetaren även inför ett moraliskt dilemma. Den som i det läget står upp för sin yrkesetik riskerar att ställa sig frågan: Kommer min kollega nu att ange mig? Tilliten kollegor emellan urholkas.

I de forna Sovjetstaterna fanns ett angiverisystem. De som har erfarenheter därifrån avråder oss från att ta steg i denna riktning.

I dag är det sex statliga myndigheter som omfattas av den så kallade informationsplikten eller angiveriet. Bland dessa myndigheter finns de som har kontakt med människor just till följd av att de sökt vård. I den här debatten är vi många som har lyft fram barnmorskeexemplet, det vill säga det faktum att en barnmorskas första kontakt när förlossningen väl är klar är med Skatteverket för att rapportera att barnet är fött och av vem. Är det en mamma som är papperslös blir det uppenbart för Skatteverket, som nu blir skyldigt att ange. I praktiken blir det då bebisen som ofrivilligt anger sin mamma och barnmorskan som behöver brottas med sin yrkesetik om Skatteverket ska få den här informationen.

Fru talman! Regeringen har valt att undanta sjukvården, men i kvinnors kanske sårbaraste stund lämnar man dem att välja mellan otrygga hemförlossningar och risken att bli angiven. I denna debatt har man velat påskina att detta skulle vara något påhittat skräckexempel, men det är på riktigt. Läkare berättar för oss politiker att det här händer redan nu. Kvinnor med riskgraviditeter frågar dem: Vågar jag föda på sjukhus?

Ingen av oss vill se ett skuggsamhälle där människor tvingas leva med den utsatthet som det innebär att vara papperslös. Utan rätt att arbeta eller rätt till annan försörjning blir papperslösa lätta offer för människor som vill utnyttja andra. Att vara papperslös är en otroligt svår situation. De människor som hamnar där upplever att de inte har något val eller att valet – det som finns i den andra vågskålen – är återvändande till tortyr och förföljelse.

Många människor blir inte trodda i migrationsprocessen. De lyckas inte bevisa att den rädsla som de bär på är välgrundad, och därför blir de utvisade. För att förstå varför människor ändå blir kvar som papperslösa i Sverige behöver man förstå att rädslan är på riktigt. Vi vet också att FN i flera fall har fällt Sverige för olagliga utvisningar av människor som känt en välgrundad rädsla för förföljelse.

Steg ett för att minska skuggsamhället är att stärka rättssäkerheten. Jag talar till exempel om hbtqi-personer som blir uppmanade att leva med sin identitet dold i hemlandet och om kristna konvertiter som blir hänvisade till Afghanistan och till att följa talibanernas seder och bruk. Vi kan väl börja med att stoppa den typen av rättsosäkra utvisningar?

Fru talman! I den här propositionen finns förutom angiveri en rad andra förändringar som riskerar att urholka människors tillit till myndigheter och spä på utsatta gruppers sårbarhet. I propositionen finns också politik som riskerar att leda till att personer som blir profilerade som papperslösa, till exempel på grund av den rasprofilering som ibland har belagts i olika rapporter, drabbas av ganska allvarliga konsekvenser. Jag undrar vad det skulle betyda för var och en i denna kammare att bli av med mobiltelefonen i flera månader. För många betyder det att man inte kan betala sina räkningar eller legitimera sig hos banken och att man helt enkelt förlorar möjligheten att hålla kontakt med nära och kära.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet föreslår fullständigt avslag på det som handlar om angiveri. Vi har dock ansträngt oss för att komma överens med den övriga oppositionen om en förbättring. I första hand kommer vi att rösta för avslag på förslaget. Om vårt förslag faller kommer vi att rösta för att angiverilagen ska bli mindre dålig genom att ribban för när man ska ange någon höjs från att man ska ha anledning att anta, vilket är en mycket låg ribba, till att det ska finnas starka skäl samt för en lagändring som innebär att sidoinformation inte ska vara en del av det som ska anges.

Dessa förbättringar är reella och betydande. Jag hoppas att vi kan få en majoritet i kammaren. Det skulle ha stor betydelse, inte minst för att människor inte felaktigt ska hamna i det här angiverisystemet på grund av profilering.

Fru talman! Utöver dessa förslag finns det förslag från oss om att man alltid ska få ett offentligt biträde under handläggning av ett avvisningsärende. Det är en viktig rättssäkerhetsgaranti. Vi tycker också att det är otroligt viktigt att regeringen tar till sig av den allvarliga kritiken mot hur man lagstiftar i snabb takt.

Jag ber att få återkomma i senare replikskiften om vilka reservationer vi yrkar bifall till. Vi står dock naturligtvis bakom samtliga våra reservationer.