Fru talman! Tack, ledamoten Annika Hirvonen, för följdfrågan!

Vi tycker att det här har landat i en rimlig slutsats: Sex myndigheter ska ha ansvar för att dela information sinsemellan i ärenden som rör återvändande. Det var därför som det var så viktigt att från första början klargöra att just skola, socialtjänst och sjukvård skulle undantas.

Skatteverket har en oerhört viktig roll i det hela. Det omfattar extremt många uppgifter av stor relevans för sådana här ärenden, så att undanta Skatteverket helt och hållet hade varit att göra hela förslaget meningslöst.

Jag tycker ändå att det blir konstigt när Miljöpartiet säger nej till informationsutbyte, nej till skärpta kontrollverktyg, nej till effektivare fastställande av människors identitet – nej till sådant som faktiskt gör skillnad i de här frågorna. Ändå vill man framstå som ansvarstagande. Jag tycker inte att det går ihop riktigt.

Hur ska återvändandet fungera om staten inte får använda information som redan finns? Vi arbetar ju med informationsutbyte i en rad andra ärenden i samhället, till exempel när det kommer till omhändertagande av barn, vilket jag tror att Ingemar Kihlström nämnde tidigare. Det finns även en rad andra åtgärder.

Hur ska återvändandet fungera om myndigheter ska sitta på avgörande uppgifter utan att Polismyndigheten får ta del av dem? Jag förstår faktiskt inte det. Hur ska det fungera med återvändandet om människor som inte har rätt att vistas här inte ska kunna upptäckas?

Där är Miljöpartiet svaret skyldigt. Ni säger bara nej till allting och har inga egna konkreta förslag om hur återvändandet ska fungera bättre än i dag, och det är ju för att ni inte vill ha ett återvändande över huvud taget. Det går inte att dra någon annan slutsats.