Herr talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för följdfrågan!

Jag ska ge ledamoten rätt i en sak, och det är att vi har ett återvändandearbete. Men det fungerar inte. Vi har hundratusentals människor som redan i dag befinner sig i skuggsamhället. Det är människor som fått avslag och som gör sig otillgängliga för att utvisningen inte ska verkställas. De är redan där, som sagt var.

Det verkligt skadliga vore snarare att fortsätta skicka signalen att den som håller sig undan tillräckligt länge till slut ska kunna runda vårt system och få en plats här. Det är så skuggsamhället fördjupas och förvärras för de människor som befinner sig i det.

Jag tycker därför att vi behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt i den här frågan. Det är klart att människor ska behandlas värdigt, men beslut ska också genomföras. Har vi fattat ett beslut ska vi hålla fast vid det.

Jag tycker också att mycket av kritiken är direkt missvisande. Förslaget handlar i grund och botten om någonting väldigt enkelt men helt avgörande: Vi ska genomföra redan fattade utvisningsbeslut. Som jag nämnde tidigare handlar det alltså om sex statliga myndigheter som ska dela information med varandra, inte att sjukvård, skola eller socialtjänst ska bli några kontrollorgan. Vi har sagt nej till det, och det blir inte heller så.

Papperslösa har samma rätt till sjukvård efter lagändringen som före. Det är självklart att om man befinner sig i en akut situation ska man kunna uppsöka vård och få hjälp så att man inte i värsta fall, utifrån sitt sjukdomstillstånd, råkar illa ut. Det är som sagt var ingenting som förändras med den här lagstiftningen.