Herr talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för frågan!

Många C-företrädare på både kommunnivå och regionnivå ropade ”Vargen kommer!” och ”Låt lärare och sjukvårdspersonal slippa informationsplikten!” långt innan utredningsdirektiven ens var klara.

Redan innan utredningen presenterar ett förslag ropar man alltså ”Vargen kommer!”. Jag tycker att det är oseriöst att innan förslagen från utredningen ens finns säga: Så här kommer det att bli; så här kommer det att vara.

För att fortsätta med liknelserna kan jag också vad gäller ministerposter konstatera att man inte brukar sälja skinnet förrän björnen – eller i det här fallet vargen – är skjuten. Det kommer vi inte att göra i det här fallet heller.

På samma sätt som vi kan konstatera att den proposition vi har framför oss nu är en produkt där vi fyra partier, som i alla regeringssamarbeten, har sett till att få till stånd det vi tror är det bästa för Sverige. Det bästa för Sverige är att minska skuggsamhället och trots detta ge människor möjlighet att gå till sjukhuset och få vård, gå till skolan och få undervisning och gå till biblioteket och låna en bok utan att personalen där behöver lämna information. Men det är relevant att olika myndigheter som besitter information lämnar den till Migrationsverket och polisen för att ett beslut ska kunna verkställas.

Jag skulle vilja vända på frågan till Niels Paarup-Petersen: Tycker Niels Paarup-Petersen att det är riktigt att vi har personer som efter en rättssäker prövning både hos Migrationsverket, i domstolen och kanske till och med i Migrationsöverdomstolen ändå väljer att stanna kvar i Sverige, med den utsatthet som det innebär för dem själva och kanske deras barn och kommande barn? Är det inte relevant att myndigheterna samverkar för att verkställa de besluten i enlighet med den politik vi antar här i kammaren?