Herr talman! Jag kan konstatera att det saknas ett svar på den enkla fråga jag ställde: Tycker ledamoten Hirvonen att det är relevant att det finns 185 000 personer i Sverige som har fått en rättssäker prövning men som ändå är kvar? Är det rättvist mot alla dem som har lämnat landet? I min värld: nej.

Sedan har det kommit vargen kommer-skrik från lärare och sjukvårdspersonal. I Tidöavtalet framgår det att i vissa fall kan det vara relevant med undantag, till exempel inom sjukvården. Men de var borttagna redan i utredningsförslaget. Det gäller sjukvård, lärare och bibliotek.

Regeringens proposition är tydlig. Den handlar om att myndigheter ska samverka, precis som myndigheter samverkar när ett barn far illa. Nu handlar det om att följa lag och ordning samt att skapa säkerheter i systemet.

Ledamoten Annika Hirvonen lyfter gärna fram enskilda fall. Först är det gravida, som de facto kan gå till sjukhuset utan att riskera att bli anmälda. Frågan om skattemyndigheten blir ett pseudoargument. Ledamoten Hirvonen väljer också lyfta fram kristna konvertiter. Där kan jag glädja ledamoten Hirvonen med att vi under våra fyra år har lyckats föra den frågan betydligt närmare en rättssäker position. Under ledamoten Hirvonens stöd till S-regeringen i åtta år struntade man att se de kristna konvertiternas problem. Vi tar hand om problemen, och vi ser till att leverera. Men vi har inte nått ända fram, och därmed är vi inte nöjda.

Jag tycker fortfarande att ett nej ska vara ett nej, och jag upplever inte att MP delar den uppfattningen.