Herr talman! Jag var tydlig med att förslaget gäller hela förtroendeuppdraget och tjänstemannauppdraget, och vi talar här om det straffrättsliga ansvaret.

Jag är en politiker som inte kastar ur sig en massa saker utan att veta fakta. Jag tar inte upp exempel från andra partier och slänger ur mig dem om jag inte har fakta och vet vad som är sanning och inte. Jag håller mig till ärenden som man resonerar om.

Ledamoten är väldigt mån om att det ska vara rätt. Varför röstar då ledamoten emot propositionen, som är ett steg för att skärpa de saker som han nämnde?

Jag ställer frågan igen: Ska det verkligen vara straffritt att medvetet gynna sin vän, sin släkting eller ett eget bolag med offentliga medel bara för att det inte råkar vara myndighetsutövning? Det svaret är Vänsterpartiet och ledamoten skyldiga i riksdagen.

(Applåder)