Herr talman! Att ha ett brottsofferperspektiv handlar också om att arbeta för att färre brott ska begås. Då är det viktigt att ge kriminalvården realistiska förutsättningar att lyckas med sitt vårdande uppdrag. Det som har påpekats när det gäller denna stora reform är att det kommer att bli mycket kostsamt och sätta hård press på kriminalvården. Vi har ganska nyligen också fått rapporter om att det begås brott inne på anstalterna när intagna tvingas dela cell och personer utsätts för sexuella övergrepp som en konsekvens av det.

Kriminalvården är redan överbelastad. Nu läggs enorma summor på att straffa människor, men mindre resurser kommer att läggas på att vårda dem för att säkerställa att de inte begår nya brott när de kommer ut. Detta har regeringen missat att ta hänsyn till i sin iver att snabbt genomföra reformer.

Pengakassan är inte oändlig, och nu lägger man väldigt mycket pengar på att låsa in människor. Vi är nog alla överens om att människor som utgör en fara för andra och ett akut samhällshot inte ska vara ute på gatan, men jag tror inte att alla som kommer att bli föremål för dessa straffskärpningar tillhör den kategorin. Det här handlar nog också ganska mycket om att regeringen vill göra en poäng av att straffskärpningar har ett egenvärde, vilket Miljöpartiet inte håller med om.

Kriminalpolitiken måste ses som en helhet, där vi vidtar åtgärder som ger effekt så att brottsligheten och kriminaliteten minskar på sikt. Det tänker jag är vårt gemensamma ansvar, och det är detta Miljöpartiet saknar i propositionen.