Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

När vi talar om kriminaliteten i Sverige är det viktigt att förstå och beskriva verkligheten som den faktiskt ser ut, för bara då kan vi vidta rätt åtgärder.

Mycket av den brottslighet som människor möter i vardagen står stilla eller har till och med minskat över tid, alltså inte bara den här mandatperioden.

Samtidigt finns det ett område där utvecklingen gått i precis motsatt riktning, och det är den grova organiserade brottsligheten. Det här är den svenska brottsparadoxen.

Under det senaste decenniet har den organiserade brottsligheten blivit grövre, råare och mer samhällshotande. Det vi har märkt allra tydligast är våldet, med skjutningar och sprängningar i en omfattning som gjort att Sverige sticker ut på ett helt horribelt sätt.

Under de senaste åren har förvisso skjutningarna minskat, och det är väldigt bra. Men samtidigt har sprängningarna ökat lavinartat till de högsta nivåerna någonsin i svensk fredstid, och mordbrandsattacker har vuxit fram som en ny metod. Att gängen bytt våldsformer innebär att det är färre som dör och skadas, men fler oskyldiga drabbas i sin vardag. Vanliga hederliga människor vaknar upp mitt i natten av portuppgångar som exploderar och hus som sätts i brand.

Den mörkaste utvecklingen av dem alla är ändå nyrekryteringen av barn och unga, som fullkomligt skenat de senaste två tre åren. Här finns inga ljusglimtar, bara ett becksvart mörker och blodröda siffror. Det har gått käpprätt åt fel håll.

För bara två år sedan var den vanligaste ålderskategorin av personer som utför våldsdåd i gängmiljön 20–25 år. I dag är den vanligaste ålderskategorin 15–17 år. Under den här mandatperioden har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med över 700 procent. Det är ett enormt samhällsmisslyckande.

Våldet är samtidigt toppen av isberget. Bakom gängen växer den organiserade brottsligheten. Den äter sig in i näringslivet, i välfärden och i samhällets institutioner. Där blandas laglig och olaglig verksamhet. Där används företag som fasader. Där tvättas pengar. Där utnyttjas våra välfärdssystem för att finansiera kriminalitet. Där växer en systemhotande organiserad brottslighet fram som inte bara hotar människors trygghet och säkerhet utan också människors tillit till samhället.

Det är mot den samhällsskadliga kriminaliteten som Socialdemokraterna vill sätta sitt fokus. Det gäller givetvis den organiserade brottsligheten, men det gäller också annan typ av strukturell kriminalitet, som mäns våld mot kvinnor och sexuella övergrepp mot barn. Också det är omfattande samhällsproblem som inte handlar om enstaka individer utan mönster av brottslighet som måste brytas.

Herr talman! Vi socialdemokrater ser behov av fler, mer ingripande och mer långtgående brottsbekämpande verktyg. I strävan efter att återupprätta tryggheten och säkerheten i vårt land tvekar vi inte inför nya åtgärder så länge de är rättssäkra och träffsäkra. Men vi ser också behov av att fokusera våra trots allt begränsade resurser, som också behövs inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen, på den brottslighet som orsakar den största samhällsskadan.

Det är därför vi socialdemokrater förespråkar ökad repression med precision. Det är också därför vi kommer att säga ja till den proposition som vi debatterar här i dag, för den träffar hårt och den träffar rätt. Det gäller både möjligheterna att skärpa straffen till det dubbla för kriminella gäng och att skärpa straffskalorna för nästan 50 olika brottsrubriceringar.

Huruvida det är många eller inte kan man såklart diskutera. Jag kan bara konstatera att den förra S-regeringen skärpte ett åttiotal straff och kriminaliserade 30 nya gärningar och att det här är en naturlig fortsättning.

Vi socialdemokrater saknar dock flera straffskärpningar. Det gäller till exempel straffen för barnpornografibrotten, som vi har föreslagit ska skärpas brett över hela skalan med fängelse som utgångspunkt. I dag är det alldeles för många som helt enkelt kommer alldeles för lindrigt undan.

Vi saknar även skärpta maxstraff för de grova ekonomiska brotten, som dessutom är centrala i kampen mot gängkriminaliteten. Gängen ägnar sig nämligen inte bara åt våld och narkotikahandel. De har breddat sin verksamhet och har i dag komplicerade upplägg som bygger på organiserad ekonomisk brottslighet som bidragsfusk, välfärdsbrott, bedrägerier, skattebrott och penningtvätt.

Det här är en systemhotande brottslighet som undergräver hela samhällskontraktet. Därför vill vi socialdemokrater införa en ny nivå i straffskalan för det vi kallar synnerligen grova ekonomiska brott, på samma sätt som finns i straffskalan för narkotika- och misshandelsbrott. Samtidigt vill vi höja maxstraffet för de grövsta ekonomiska brotten från dagens sex års fängelse till tio års fängelse.

Tyvärr har Tidöregeringen och Tidöpartierna röstat nej till det här förslaget tidigare under mandatperioden, och det saknas i dag när vi tar oss an regeringens förslag till förändrade straffskalor. Motiveringen sägs vara att det inte är träffsäkert.

Det är en logik som haltar betänkligt. Med tanke på att grov ekonomisk brottslighet används för att finansiera, bygga upp och skydda kriminella nätverk, hur kan det då inte vara träffsäkert att slå hårt just mot den? På samma sätt som regeringen menar att höjda maxstraff för grov misshandel träffar de värsta misshandlarna måste väl höjda maxstraff för den grövsta ekonomiska brottsligheten träffa de värsta svindlarna.

Jag beklagar att Tidöregeringen inte är beredd att ta i med hårdhandskarna mot den grova ekonomiska brottsligheten på samma sätt som mot annan brottslighet, trots att det hänger ihop. Tyvärr kan jag inte tolka den haltande logiken på annat sätt än att Tidöregeringen är soft on ekonomisk brottslighet.

Från myndighet efter myndighet ser vi larmrapporter om infiltrerade företag, om bidragsbrott, om kriminella som mjölkar våra välfärdssystem på skattepengar, om organiserad brottslighet. Nyligen riktade till och med EU-kommissionen till och med kritik mot Sverige för de alltför låga straffen för ekonomisk brottslighet.

Det här är inte perifera problem. Det här är centrala samhällsproblem där Sverige dessutom pekas ut som ett skräckexempel. Det måste sluta daltas med de grova ekonomiska brottslingarna nu.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga följande: Socialdemokraterna är beredda att göra allt det som krävs i kampen mot gängkriminaliteten. Vi kommer att fortsätta skärpa straffen där det behövs så att straffen blir mer rättvisa och träffsäkra och står bättre i paritet med den allvarliga utveckling vi har i Sverige. Det handlar om att skydda vårt land från den kriminalitet som nu äter sig in i hela samhället.

Vi vill dock inte fastna i enbart straffskärpningar. Vi vill också gå vidare och införa en svensk maffialag. Vi vill lägga lika mycket kraft och resurser på att bryta nyrekryteringen som på att bura in de kriminella gängen. Detta är tyvärr regeringens blinda fläck.

Vår största kritik mot regeringen handlar alltså inte om det regeringen gör utan om det regeringen inte gör. Den proposition som vi debatterar i dag, som innehåller dubbla straff för gängkriminella och flera straffskärpningar för allvarliga brott, säger vi ja till. Men viktiga delar saknas fortfarande. Det får vi ta tag i efter valet.

(Applåder)