Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det här blev ännu mer intressant än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det är väldigt tydligt att vi har helt olika världsbilder. För mig är det så att det finns maktstrukturer som handlar om till exempel mäns och kvinnors olika situationer. Det gäller till exempel risken att utsättas för olika typer av våldsbrott. Det är bra att man är medveten om detta. Det finns också maktstrukturer när det gäller lagar, där homosexuella personer inte getts samma rättigheter som heterosexuella personer getts.

Det handlar om de här realiteterna. Stora delar av den feministiska rörelsen handlar om att motarbeta mäns våld mot kvinnor. Det är anledningen till att olika kvinnojourer och så vidare startades. Det är inte någon påhittad splittring. Det här är ett sätt att adressera ett faktiskt politiskt problem.

Det är samma sak med det som Andersson Garpvall kallar för priderörelsen. Ja, jag vill också gifta mig. Hbtq-rörelsen har jobbat för att vi ska ha könsneutralt äktenskap. Nu får man gifta sig med en person av samma kön. Detta är också ett sätt att adressera en faktisk orättvisa. Det är inte ett sätt att skapa splittring. Det är snarare ett sätt att ena. Vi som är hbtq-personer har också rättigheter. Vi ska ha samma rättigheter. För mig är det enande och inte splittrande.

Men det som jag egentligen ville prata om var detta: Barn som har en pappa som sitter i fängelse, barn med NPF-diagnoser, barn som har skolmisslyckanden bakom sig och barn som har varit utsatta för våld och sexuella övergrepp har en ökad risk att dras in i kriminalitet. Då tycker jag att det är bra att socialtjänsten, till exempel, har ögonen på de barnen och att vi försöker vidta förebyggande åtgärder. Det handlar om hur vi som samhälle kan undvika att de dras in i kriminalitet. Det är någonting som vi vill undvika.

Nu fick vi en lite större ideologisk diskussion.