Herr talman! Tack till Pontus Andersson Garpvall för anförandet!

Jag tänkte ta tillfället i akt att lyfta ett missförstånd som jag tycker ofta dyker upp i våra debatter. Det gäller det sista som Andersson Garpvall tog upp i sitt anförande, nämligen att man genom att prata om olika typer av strukturer skulle försöka frånta människor eget ansvar eller skicka signaler om att det inte är möjligt för människor att lyckas oavsett vilka förutsättningar de har. Jag tycker att det är olyckligt att vi förstår de diskussionerna så pass olika.

En beskrivning av maktstrukturer och hur de påverkar människors förutsättningar är, från mitt perspektiv, inte samma sak som att säga att personer inte har ett eget ansvar för hur de väljer att använda sina förutsättningar och vad de gör med sina liv. Det har självklart alla.

Det här är till exempel till hjälp när vi försöker vidta effektiva brottsförebyggande insatser. Enligt forskning har barn som har vissa typer av förutsättningar i sina liv en ökad risk för att dras in i kriminalitet. Då blir det från mitt perspektiv väldigt konstigt att försöka förneka att de olika förutsättningarna finns. Jag tänker att det är ett verktyg för oss som vill försöka bedriva ett effektivt brottsförebyggande arbete.

Jag vill gärna höra lite vad ledamoten tänker kring de här reflektionerna.