Herr talman! When life gives you lemons, you make lemonade. Jag var här i dag för att delta i en helt annan interpellationsdebatt och hade lämnat barnet till barnverksamheten, men statsrådet dök inte upp. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och delta i dessa två viktiga interpellationsdebatter.

Jag tackar interpellanten för frågorna och ministern för svaret. Jag tycker att det är viktigt att börja i rätt ände. Regeringens och Sverigedemokraternas förslag om halverade biljettpriser i kollektivtrafiken under andra halvåret 2026 presenteras inte som en permanent reform. Det presenteras som en tillfällig åtgärd med anledning av en extraordinär situation, som ministern förklarade.

Kriget i Mellanöstern, störningar i energiförsörjningen och stigande oljepriser har slagit mot hushållens ekonomi. Då är det rimligt att staten vidtar åtgärder för att underlätta människors vardag, oavsett om de kör bil eller reser kollektivt, och det är precis vad regeringen gör.

Jag tycker att interpellanten väcker en relevant fråga här, för tillfälliga stöd är just tillfälliga. De kan aldrig ersätta en långsiktig politik. Den verkliga frågan är därför inte vad som händer under sex månader utan vad som händer under de kommande tio åren.

Herr talman! När Socialdemokraterna nu efterfrågar långsiktighet finns det anledning att påminna om deras egen tid vid makten. Under åtta år styrde Socialdemokraterna Sverige. Under samma period växte underhållsskulden i transportsystemet. Järnvägens punktlighet försämrades, och stora delar av infrastrukturen fortsatte att slitas snabbare än den rustades upp.

Resultatet ser vi i dag: tåg som inte går i tid, kapacitetsbrist på viktiga stråk och ett kraftigt eftersatt underhåll som nu måste hanteras. Det är den verklighet som den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna har fått ta över. Skillnaden är att vi faktiskt gör något åt problemet.

Herr talman! Sverigedemokraterna ser kollektivtrafiken som en viktig del av transportsystemet, inte minst för arbetspendling och regional utveckling. Men vi ser också verkligheten utanför storstäderna. I stora delar av Sverige kommer bilen att vara nödvändig även i framtiden. Därför behöver Sverige ett transportsystem där olika trafikslag kompletterar varandra i stället för att ställas mot varandra, som Socialdemokraterna gjorde under de åtta år då de styrde Sverige.

Min fråga till ministern är därför följande: Om väljarna ger regeringen och SD fortsatt förtroende efter valet, vilka långsiktiga reformer ser ministern framför sig för att stärka kollektivtrafikens konkurrenskraft, förbättra punktligheten och ge regionerna bättre förutsättningar att bedriva kollektivtrafik utan att vara beroende av återkommande statliga krisåtgärder från regeringen?