Herr talman! Det Linnéa Wickman beskriver är olika åtgärder som har lagts till i objektet under arbetets gång. Det handlar om lokala och regionala önskemål som kan vara vällovliga för stadsutveckling av Gävle.
Det är dock viktigt för dem som följer denna debatt att notera att en omlokalisering av Bergslagsbanan innebär att det skulle tas medel ur den nationella planen för att riva befintlig infrastruktur. Vi prioriterar att rusta upp infrastruktur i Sverige ur ett stråkperspektiv, där nyttan för hela Sverige behöver väga tyngre än olika lokala och regionala önskemål. Därför gör vi en del omprioriteringar i den nationella planen. Det gäller nämnda objekt och en del andra objekt. Det handlar om att skattebetalarnas pengar ska få så stor effekt som möjligt.
Det är fullt möjligt att gå vidare med de tidigare tilläggen med lokala och regionala önskemål, som den nya stationen Gävle Västra, men det kommer att kräva full extern finansiering. Detta ska inte belasta den nationella budgeten för infrastruktur, och det har vi varit väldigt tydliga med, också i instruktionerna till Trafikverket.
Det här är ett nytt sätt att arbeta, och jag har full respekt för att Linnéa Wickman har svårt att förstå logiken eftersom Socialdemokraterna slog fast att lagt kort ligger. Trafikverket fick inte ompröva objekt även om kostnaderna stack iväg och blev omotiverat stora i förhållande till den nationella nyttan, det vill säga kostade mer än de smakade.
Nu ändrar vi på detta så att vi får ut mer för pengarna. När vi gör en historiskt stor satsning och lägger mer pengar än någonsin på infrastruktur ser vi också till att dessa medel räcker till mer infrastruktur. Vi lägger inte miljarder på att riva befintlig infrastruktur utan rustar i stället upp. Det här är en viktig omfördelning och en viktig prioritering.
Ytterst är detta förstås ett steg för att stärka arbetet med kostnadskontroll. I svensk politik borde vi ta ansvar över blockgränserna för att olika lokala och regionala önskemål inte läggs till under resans gång och fördyrar objekt. Tidigare har tilläggen nämligen gjort att det inte har kunnat byggas så mycket infrastruktur i Sverige som det behövs.
I stället behöver vi fokusera på att skattebetalarnas pengar ger så mycket nytta som möjligt, och därför lägger vi tillbaka utbyggnaden till dubbelspår på Ostkustbanan eftersom det är en mycket viktig strategisk satsning ur ett nationellt perspektiv.
Det är fullt möjligt att fortsätta med de olika lokala angelägenheterna, men det kommer att kräva full extern finansiering. Det här ska inte ta pengar från Norrbotten, Skåne, Värmland eller någon annan del av Sverige, för då kommer pengarna inte att räcka till att rusta upp svensk infrastruktur.
I den nationella planen visar vi att vi kan både satsa mer än någonsin på underhållet och rusta upp viktiga stråk, inklusive Ostkustbanan, genom att göra de omprioriteringar som krävs. Så får vi mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.