Fru talman! Nu börjar debatten lida mot sitt slut, och efter att ha lyssnat på debatten skulle jag hellre än att tala om spelteori vilja återvända till kärnfrågan: Hur stärker vi det svenska jordbruket?

Det jag hör här är att det inte finns någon riktig plan för hur vi ska gå vidare framåt. Man pratar om akutstöd, men det är väl ingen företagare, oavsett bransch, som vill ha en klapp på huvudet och lite stöd. Man vill ha satsningar. Man vill veta att det finns en framtidstro och vad som ska göras.

Om vi går tillbaka till de kostnadsökningar som vi har nu och som föranledde LRF:s hemställan till regeringen ser vi att det beror på bränslepriser, gödselpriser och beroendet av fossil energi. Allt har sin rot i vårt fossilberoende och beroende av andra stater. Vi måste öka självförsörjningen, och vi måste se till att vi gör det här på hemmaplan. Där är regeringen svarslös.

I LRF:s inlaga ser vi att en tredjedel av dem som har svarat på undersökningen säger att de kommer att minska på sin odling. Hälften av bönderna kommer att skjuta upp investeringar. En tredjedel kommer att göra kostnadsbesparingar. Sju av tio tycker att det här påverkar deras framtidssyn.

Då räcker det inte att säga att man sänker bensin- eller dieselpriset här och nu. Hur ska man komma ut på andra sidan? Där måste regeringen ta krafttag och se till att det faktiskt finns en annan väg att gå. Vi måste komma bort från det fossila och se till att det finns ett jordbruksavdrag och en biopremie. Vi måste ha en krisberedskap och öka den inhemska produktionen av mineralgödsel. Där har Miljöpartiet politik.