Fru talman! Jag vill först säga tack till Centerpartiet, som tagit initiativ till den här debatten.

Jag har i mitt uppdrag förmånen att ganska ofta resa runt i landet för att träffa och samtala med våra bönder. Den som gör det inser snabbt hur skickliga de svenska bönderna är i hantverket samtidigt som de har en förmåga att möta omvärldsskiftningar på ett mycket strävsamt och uthålligt sätt. Det är viktigt att ha med sig som bakgrund nu när bönderna vittnar om hur tufft den senaste tidens omvärldsläge faktiskt slagit mot deras verksamheter.

Konflikten i Mellanöstern har drivit upp priserna på energi, drivmedel och inte minst gödsel. De har nått nivåer som gör att det för många lantbruksföretag inte handlar om huruvida man får ihop kalkylen för en kommande investering utan om huruvida det över huvud taget finns grund för nästa säsong.

Som land går det inte att se detta som ett isolerat problem för bönderna, något som de får lösa på egen hand. Produktionen av livsmedel ligger i hela samhällets intresse. Vi, i alla fall de flesta jag känner, behöver mat varje dag. Det gör att vår lantbruksnäring inte är som vilken näring som helst. Därför åvilar det varje ansvarsfull regering att se till att Sveriges lantbrukare har vettiga förutsättningar för att producera.

Fru talman! Den här regeringen har lagt om jordbrukspolitiken så att fokus nu ligger än tydligare på att öka svensk produktion. I det korta perspektivet har vi lyssnat in näringen och agerat på omvärldsläget.

Med anledning av den rådande kostnadskrisen lade vi fram ett omfattande budgetpaket för svensk primärproduktion. Cirka 1,6 miljarder ska gå ut i riktat stöd med fokus på växtodlingen, som är den del som drabbas hårdast. Men stöd går också till bland annat yrkesfisket och vattenbruket. På så vis bidrar vi till att säkerställa att produktionen kan fortsätta, att höstens sådd blir av och att nästa års skördar inte äventyras.

Men i regeringens arbete den här mandatperioden ligger som sagt också ett längre perspektiv för att öka konkurrenskraften. Under alldeles för lång tid under olika regeringar har denna sektor varit nedprioriterad. Resultatet har vi sett i försämrad konkurrenskraft, svagare lönsamhet och minskad produktion. Det är denna utveckling som regeringen nu bryter.

I livsmedelsstrategin 2.0 har vi slagit fast en ny riktning med ett fokus som faktiskt avgör om det går att driva företag på landsbygden. Det handlar om lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet.

När vi tillträdde hade Sverige Europas högsta dieselpriser, vilket slog hårt mot hela landet men allra hårdast mot dem som är beroende av traktorer, skördetröskor och långa transporter för att få verksamheten att gå ihop. Sedan dess har vi sänkt reduktionsplikten, och vi har prioriterat att förlänga den tillfälliga skattenedsättningen på jordbruksdiesel varje år – just för att hålla nere kostnaderna i det svenska jordbruket.

Ett annat exempel är att vi, till skillnad från föregående regering, såg till att återflödet av pengar, nästan trekvarts miljard vid en ändrad valutakurs, går ut till bönderna där de hör hemma. Vi har infört ett särskilt stöd för robusthöjande åtgärder, så att våra lantbruk kan stå starkare. Vi ser också att regelverket många gånger är ett gissel och har därför gett en lång rad myndighetsuppdrag, förenklat grundvillkoret och etablerat en regelkrångelsbekämpande struktur genom Förenklingsrådet och Implementeringsrådet. Men mycket mer finns att göra.

Det är dock i den här riktningen vi måste gå: ökad lönsamhet, mindre regelkrångel och en politik som inte ser Sveriges bönder som ett särintresse utan som inser att matproduktion är en nationell angelägenhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).