Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick svar på min generella fråga, för den handlar faktiskt om hur ministern generellt ser på möjligheterna att utöka jaktmöjligheter i naturreservat och Natura 2000-områden, oavsett var i Sverige de ligger.

En del kanske undrar varför jag driver den här frågan och varför jag ser den som så viktig. De kanske också undrar varför ministern i sitt svar – kanske med lite ironi – gav mig beröm för hur insatt jag är i ärendet.

Det är ju för att Länsstyrelsen i Dalarna från början ville pröva det här för att få ett prejudikat så att de sedan skulle kunna se över möjligheten att utöka jakten i fler naturreservat i Dalarna. Detta skulle sedan också kunna utgöra grund för fler länsstyrelser i Sverige i deras bedömningar av jaktmöjligheter i naturreservat. Den här frågan är alltså mer generell, även om den utgår från ett specifikt ärende.

Jakt är redan tillåtet i många reservat, och de senaste åren har länsstyrelsernas föreskrifter inte varit lika restriktiva som tidigare när det gäller jaktmöjligheter i naturreservat.

Miljöminister Romina Pourmokhtari stod här i kammaren vid vår senaste interpellationsdebatt och bedyrade regeringens stora intresse för jaktfrågor och jägarnas möjligheter att bedriva viltvård. Enligt ministern stod regeringen på jägarnas sida.

Jägarnas statliga uppdrag i Sverige kretsar kring ansvarsfull viltvård och förvaltning. Det övergripande uppdraget är att bevara biologisk mångfald, hålla viltstammarna på en sund nivå, minska risken för trafikolyckor och säkerställa att jakten sker etiskt och hållbart. Jägarna är medvetna om vilka gränser som finns för jakten och om att man inte ska fälla så många djur att ekosystemet och skogen drabbas. De är i grunden viltvårdare. Hela systemet bygger på tillit, och jägarna har ett ansvar att följa lagar och bestämmelser.

Miljöministerns bedyranden i den tidigare debatten faller ju ganska platt när Jägareförbundet, även om ministern säger att det här är ett normalt förfarande, möts av ett ifrågasättande av om de över huvud taget får överklaga. När Birdlife Sverige överklagade togs den överklagan in, och i det här fallet är det trots allt så att länsstyrelsen har ändrat sitt tidigare beslut att utöka jakten. Man fattade beslut om att utöka jakten, regeringen rev upp det beslutet och nu har man fattat beslut om att inte utöka jakten. Länsstyrelsen har alltså ändrat sitt beslut.

I sitt svar skriver departementet att Jägareförbundet ska bevisa att de har äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastighet som omfattas av det överklagade beslutet och att beslutet försämrar innehavarens möjlighet att nyttja den aktuella rättigheten. Detta har Jägareförbundet naturligtvis skickat in ett svar på, men jag kommer tillbaka till att det ändå är ett ifrågasättande. Det är så det upplevs, det vill säga som ett ifrågasättande av jägarorganisationernas möjlighet att över huvud taget överklaga. Jägareförbundet har ännu inte fått svar på det svar som de skickat in till departementet, och jag hoppas verkligen att svaret blir att de får möjlighet att överklaga.

På något sätt behöver vi komma åt grundproblematiken när det gäller möjligheten att ändra föreskrifter för jakt i naturreservat och Natura 2000-områden i de fall där vi kan konstatera att gamla föreskrifter har varit för restriktiva för reservatets syfte. En länsstyrelse som ändrar policy i sin inställning till jakt och som när naturreservat bildas i nutid har en betydligt mer generös syn på jakt borde också kunna ändra tidigare beslut.

Jag vill ställa samma fråga som i interpellationen, eftersom jag inte fick svar på den. Är ministern beredd att ta initiativ till att se över lagstiftningen för att säkerställa att jägarorganisationer generellt har möjlighet att överklaga beslut som rör jaktmöjligheter i naturreservat?