Fru talman! I den rapport som arbetsmarknadsministern själv lyfte upp finns det tydliga tecken på att det som unga upplever i sin arbetssituation i dag skadar arbetstillfredsställelsen. Det gäller brett i gruppen unga löntagare, arbetare, och det gäller både män och kvinnor.

Detta är oroväckande och något som behöver adresseras. Med tanke på den utveckling vi ser, inte minst teknikutvecklingen som vi har berört lite i debatten här i dag, tror jag att de här frågorna kommer att bli alltmer aktuella.

Med tanke på den värld vi lever i, där allt fler känner oro och kanske i vissa fall till och med hopplöshet inför framtiden, är det också viktigt att vi adresserar den här typen av frågor – framför allt när de kommer från den generation som just nu kliver ut i arbetslivet, från unga människor. Det kan inte vara meningen att unga människor i Sverige ska uppleva att det första jobbet, som kan vara mycket svårt att få med tanke på den höga ungdomsarbetslöshet vi har i Sverige, dessutom ska präglas av en så pass dålig arbetsmiljö och arbetssituation att ens arbetstillfredsställelse skadas allvarligt.

Precis som gavs i uppdrag till Myndigheten för arbetsmiljökunskap behöver friskfaktorer i arbetslivet beaktas mer. Det behöver göras mer för att främja ungas arbetssituation runt om i Sverige. Jag hoppas innerligt att Arbetsmiljöverket och fackliga representanter runt om i landet ges verktyg till det.

Min personliga uppfattning är att vi ska se till att fler människor engagerar sig i fackförbund. Där ska vi som lagstiftare och regeringen göra vad vi kan. Vi bör genom ord och, i den mån vi kan, handling se till att fler tecknar kollektivavtal och även blir medlemmar i arbetsgivarorganisationer. Ska vi stå upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen på riktigt, fru talman, behöver vi se till att den omfattar fler.