Fru talman! Jag behöver inte bli uppläxad av en liberal arbetsmarknadsminister om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Jag har flera gånger faktiskt ställt mig frågande till om hans företrädare på posten har förstått vad den svenska arbetsmarknadsmodellen är.

Nu har arbetsmarknadsministern själv arbetat för Svenskt Näringsliv, så han förstår uppenbarligen hur modellen fungerar. Men jag har flera gånger i den här kammaren varit väldigt förundrad och verkligen undrat om hans två företrädare på posten under de fyra åren har förstått hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar.

Jag hänvisar till vårt kongressbeslut i arbetstidsfrågan. Riksdagens kontrollmakt fungerar inte som så att det är ministern som ska fråga ut riksdagsledamoten, utan det är riksdagen som ställer regeringen till svars.

Jag återgår till ämnet för den här interpellationen, nämligen ungas situation på svensk arbetsmarknad.

Vi har en situation i stora delar av världen, även i Sverige om än kanske inte lika tydligt, där unga oroar sig väldigt mycket över framtiden. Man ser hur AI rullas ut i stor utsträckning och hotar att slå undan jobben för unga. Man har allt svårare att få en bostad. Man har svårare att få vardagen att gå ihop. Vi ser det bland annat på att barnafödandet minskar i Sverige och i stora delar av västvärlden. Vi ser en allt större oro och ängslan som präglar ungas vardag. Jag upplever det själv i de samtal jag har med unga när de är här i riksdagen men även hemma i Skåne.

Många av sakerna som vi har lyft upp här är saker som slår särskilt hårt mot unga.

Vi ser högre sjuknärvaro för kvinnor. Det är många unga kvinnor som väljer att gå till jobbet fast de är sjuka. Det kan vara så att de befinner sig på en arbetsplats där det råder ensamarbete. Då blir ju konsekvenserna väldigt stora om man inte kommer.

Vi ser en ganska stor utmattning, fysisk och psykisk, och en hel del arbetssjukdomar som drabbar unga i arbetslivet.

Vi ser också, som jag varit inne på flera gånger, att unga män råkar ut för arbetsolyckor.

Det här är frågor som vi behöver adressera. Det kan inte vara så att unga ska vara oroliga över att inte få ett jobb med den höga ungdomsarbetslöshet som vi har i Sverige och sedan, när de väl får ett jobb, dessutom ska uppleva att deras arbetsliv, arbetsmiljö och arbetssituation är så pass dålig som den i vissa fall är.

Det var en hel del andra frågor i den här interpellationen som man skulle kunna beröra men som ministern inte har berört än. Han kanske gör det i något framtida anförande.

Vi ser till exempel att allt fler arbetstagare – jag skulle säga att unga är en särskilt utsatt grupp – får sin integritet på arbetsplatsen alltmer ifrågasatt. Man övervakas, till exempel. Man blir helt enkelt övervakad på arbetet och ifrågasatt när man till exempel inte arbetar tillräckligt snabbt, vilket kan identifieras med många av de här verktygen.

Det här är farligt också på så sätt att det riskerar att skapa en skev bild av hur arbetslivet ska vara. Om man i sitt första arbete upplever saker som fysisk och psykisk utmattning och att man får sin integritet ifrågasatt på arbetsplatsen, då behöver det adresseras. Annars kan vi få en situation i Sverige där generationen som kliver ut i arbetslivet i dag, nästa år och under lång tid framöver tror att arbetslivet ska präglas av den här typen av saker.