Fru talman! Det är möjligt att det finns en trötthet, en desperation och en glädje hos en liberal minister som känner sig pressad. Det brukar vara så mot slutet: att man kan uppvisa glädje i desperation. Det tänker jag är naturligt. Det är troligtvis inte lätt just nu att vara liberal. Men ni har också satt er i knät på till exempel Sverigedemokraterna, och det fungerar väldigt dåligt för den politik som ni säger er företräda.

Jag kan tycka att det är spännande att diskutera med en minister som uppvisar olika känsloyttringar varje gång – det kan bli spännande. Men det betyder inte att det är seriöst att en person som är ansvarig för den arbetslöshetssituation vi har skyller på individerna när det är så många unga som får möta arbetslösheten efter studentfirandet.

Jag vet inte vilken verklighet som arbetsmarknadsministern befinner sig i, men när jag har varit ute och knackat dörr har jag mött många ungdomar som är oroade. Jag tror att detta kan vara en förklaring till att Liberalerna inte får så gott stöd i opinionen. Ett tips är därför att inte vara arrogant inför den arbetslösheten.

Nu går jag tillbaka till klimatpolitiken. Klimatpolitiken och svenska företag hänger ihop. Det handlar om att en tydlighet i klimatfrågan är bra för svenska investeringar och svenska jobb. Vi vet att stora industriaktörer och starka fordonstillverkare längtar efter en tydlighet och en reformiver på klimatområdet. Dessa företag vet nämligen att det är bra att stå längst fram i utvecklingen och vara den som kommer med den nya tekniken och introducerar den på marknaden. Det finns ingen väg tillbaka. Den fossila nostalgin är att svika inte bara planeten utan också svenska jobb.

(Applåder)