Fru talman! Det är talande hur nöjd regeringen är över att ha brutit löftet till svenska folket om att klara klimatmålen. Man slår sig för bröstet för att man har bromsat in elektrifieringstakten, och man måste ljuga om motståndaren för att klara debatten.

Socialdemokraterna säger ju inte nej till ny kärnkraft. Däremot säger vi ja till billigare och snabbare utbyggnad också av annan elproduktion i Sverige.

Statsrådet frågar sig varför man ska bry sig om något annat än att nå full elektrifiering till 2045. Så tolkar jag statsrådet. Jo, det är ju för att varje ton klimatutsläpp på vägen dit spelar en roll. Det kommer att spela roll för hur många graders uppvärmning vi får och hur stora katastrofer det blir för svenskt lantbruk, för svenska invånare och för hela vår planet. Därför spelar det roll.

Jag tror också att det är därför som Liberalerna också i det här valet säger till väljarna att man tänker klara klimatmålen. Men varför skulle väljarna lyssna den här gången? Liberalerna har ju redan lovat bort makten till Sverigedemokraterna, som alltså inte vill ta det här ansvaret. Varför skulle man tro på Liberalerna den här gången? Jag tycker att man gör klokt i att inte lyssna.

Jag tycker att man gör klokt i att höra hur regeringen är nöjd över att man har svikit sitt löfte och att man också verkar väldigt nöjd med att ha lämnat svensk fordonsindustri i sticket i det viktiga elektrifieringsarbetet.