Fru talman! Jag ska börja med att tacka Åsa Westlund för den här diskussionen och den fråga hon har ställt till mig.

Det var lite otydligt för mig vilka mål Åsa Westlund syftade på i sitt anförande, men Miljömålsberedningen gav hur som helst inget tydligt svar på om det finns ett behov av ett transportmål till 2030. Men vi kan konstatera att de föreslog att relevanta myndigheter skulle få i uppdrag att föreslå mål för elektrifiering av fordonsflottan.

Det är elektrifiering som kommer att lösa klimatutmaningen, säkra konkurrenskraften och se till att vi blir energioberoende i förhållande till länder i Mellanöstern. Därför ligger fokus främst på att genomföra en omfattande elektrifiering av transportsektorn.

Nybilsförsäljningen i Sverige visar att vi har den näst högsta andelen elbilar i hela EU. Man kan tycka att vi borde ligga högst – det kan jag tycka. Men vi ligger ändå näst högst. Att elektrifieringen av transportsektorn på något sätt skulle ha bromsat in är helt enkelt inte sant.

Men alltför lite har gjorts tidigare. Laddinfrastrukturen har inte byggts ut i den takt som behövs och inte heller elproduktionen. Där har vi problemen, och det åtgärdar den här regeringen successivt.

Min fråga till Åsa Westlund blir förstås: Håller Åsa Westlund med om att det är elektrifieringen som är lösningen, eller vill Åsa Westlund höja reduktionsplikten och på det sättet driva upp drivmedelspriserna för hushållen i den globala energikris som vi befinner oss i, givet också att vi just kommer från en inflationskris?