Herr talman! Tack till statsrådet för svaret!

Anledningen till att jag ställde den här frågan var en tidningsartikel i Stockholmstidningen Mitt i. Den handlade om att Stockholms stad, som har högt ställda klimatmål och som haft en tydlig minskning av sina klimatutsläpp under lång tid, nu har haft ökande klimatutsläpp de senaste två åren. År 2024 ökade utsläppen från transportsektorn från 600 000 ton till 700 000 ton, alltså en ökning på hela 100 000 ton på ett enskilt år.

Det är regeringens omlagda klimatpolitik med den sänka reduktionsplikten och billigare drivmedel som spökar även i Stockholms stad. När det blir billigare att köra bil och tanka fossilt gör nämligen människor det. Anledningen att köpa en elbil minskar också när det fossila görs billigt. Incitamenten att byta bil blir inte heller större när elbilsbonusar kommer och försvinner och har ett väldigt oklart införande.

Detta är extra problematiskt i en stad som har alla förutsättningar att ställa om snabbt och där beroendet av privat bil är mindre än på någon annan plats i Sverige.

Regeringens politik har alltså inneburit att stockholmare som kör bil inom staden har ökat sin användning av fossila drivmedel påtagligt. Detta borde vara svårt att försvara för en minister som arbetar för minskade klimatutsläpp.

När klimatminister Britz blir intervjuad om detta skyller han ifrån sig och pekar tillbaka på kommunen. Här blir man lite förvånad. Johan Britz är alltså klimatminister, den som har mest makt men också störst skyldighet att se till att Sverige klarar sina klimatmål. Därför borde han se Stockholm som en viktig stad att luta sig mot.

När Stockholms stad gör sin del av jobbet och minskar sina utsläpp påverkar det också regeringens räkenskaper. Trots sin position och det uppenbara i att det är regeringens politik som har orsakat de höga utsläppen i Stockholm går klimatministern till attack mot Stockholmsstyret och säger att de saknar ambitioner. Det är osnyggt.

När det gäller klimatarbetet brukar man säga att en stor del av jobbet behöver göras lokalt och regionalt. Det är därför det är kommuner och regioner som behöver göra det stora jobbet. Det jobbet kan göras mycket svårare om regeringen motverkar deras arbete. Det är svårt för en kommun att bestämma vad medborgare ska ha för bil eller vad de ska tanka för bränsle.

Stockholms stad har byggt ut sin laddinfrastruktur under många år. Antalet laddplatser på stadens gator har fördubblats varje år sedan 2020. Många svenska kommuner har i dag ett aktivt klimatarbete med ambitiösa klimatmål och klimathandlingsplaner. Flera av dem har kommit långt och har klimatmål som är mer ambitiösa än de nationella klimatmålen. Det är såklart en viktig del i att Sveriges nationella klimatmål ska uppnås.

Jag tror att få av kommunerna uppskattar när klimatministern, som har klimatansvaret i en regering som har ökat utsläppen, skyller de ökade utsläppen på kommunerna. Stockholms stad, som klimatministern kallar för oambitiös, har exempelvis som mål att vara en fossilbränslefri stad senast 2040. Det ska vara en klimatpositiv stad som lagrar mer koldioxid än vad som släpps ut. Vidare ska Stockholms stad vara en fossilfri organisation redan 2030. Stockholms stad har som mål om att halvera konsumtionsutsläppen i staden. Det är ambitiöst jämfört med regeringens politik och kanske värt beröm från en minister med ansvar för att minska Sveriges utsläpp.

Jag är därför intresserad av varför ministern påstår att Stockholms stad saknar ambition. Vad är det för åtgärder som klimatministern saknar från Stockholms styre? Tycker klimatministern att det är rätt att regeringen subventionerar stockholmarnas bilkörande?