Protokoll 2025/26:138 Fredagen den 12 juni

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2025/26:499 om vattenbrist och klimatanpassning i södra Sverige
Anf. 109 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

För många av oss som bor i Skåne är frågorna: Kommer det att finnas dricksvatten? Kommer jag att kunna vattna min trädgård? Kommer jag att kunna fylla min pool? Kommer jag att kunna låta barnen ha vattenkrig med gott samvete?

Där instämmer jag i ministerns svar. Det är otroligt viktigt att människor följer de uppmaningar och råd som ges i och med det kritiska läget.

Det blir också en nationell fråga. Skåne är Sveriges viktigaste jordbruksregion. En stor del av den mat som ligger på svenskarnas tallrikar är producerad i Sverige.

När vattenbristen påverkar jordbrukets möjligheter att producera livsmedel är det inte bara ett problem för Skåne. Det är en viktig fråga för Sverige.

Det gäller vår livsmedelsförsörjning, vår självförsörjningsgrad och vår beredskap i en alltmer orolig tid.

Vi lever i en tid då många partier gärna talar om den ökade självförsörjningsgraden och hur vi stärker vår livsmedelsberedskap. Utan vatten finns ingen livsmedelsproduktion. När vattenbristen slår mot Skåne riskerar konsekvenserna att nå långt utanför Skånes gränser.

Vi vet att klimatförändringarna leder till längre torrperioder, större variationer i nederbörd och fler extrema väderhändelser. Vi vet också att vattenbrist inte längre är ett undantag utan blir någonting som återkommer.

Underlag från myndigheter och kommuner visar att situationen i dag påminner om tidigare torrår. Flera aktörer jämför läget med 2018. Många minns fortfarande det extremåret som ytterst problematiskt. Vi behöver därför diskutera klimatanpassningen på allvar.

Jag välkomnar regeringens satsningar på våtmarker och kartläggningen av vattenbalanser. Jag välkomnar också att regeringen väljer att gå vidare med olika typer av analyser, för mer kunskap behövs. Samtidigt vet vi redan i dag att flera kommuner står inför stora konkreta utmaningar, och då räcker det inte att enbart peka på pågående uppdrag.

När kommuner som min hemkommun Hässleholm skickar ut sms till invånarna om att grundvattennivåerna nu närmar sig kritiska nivåer handlar det inte längre om framtida scenarier och att vi behöver mer kunskap, utan det påverkar människor här och nu. Vi vet att kommunerna behöver staten som partner, för de klarar inte detta själva. Det behövs en tydligare nationell strategi för vattenförsörjningen.

Herr talman! Vatten är vårt viktigaste livsmedel. När grundvattennivåerna sjunker påverkar det inte bara hushållen. Det påverkar, som jag har sagt, också jordbruket, naturmiljöerna och den biologiska mångfalden.

Missförstå mig rätt; det är viktiga delar som ministern och regeringen presenterar. Men jag och många skåningar känner stor oro inför hur detta kommer att utvecklas över sommaren men också över tid.

Jag undrar därför: Hur kan vi säkerställa att kommunerna kan göra de nödvändiga investeringarna i vatteninfrastrukturen? Och hur kan vi förbättra möjligheterna att lagra vatten i landskap där vi vet att framtidens klimat kommer att innebära större variationer mellan översvämning och torka?