Herr talman! Tack, ministern, för det första svaret!

Jag tar i dag den här debatten i stället för min kollega Eva Lindh, men jag tar den också som skåning. För det som nu sker i södra Sverige är inte längre någon avlägsen framtidsfråga. Det är verklighet här och nu.

Sverige har länge betraktat tillgången till vatten som självklar. Lika naturligt som att vi tänker att det ska komma ljus när vi tänder lampan tänker vi att det ska komma vatten när vi öppnar kranen.

De senaste åren har tillgången till vatten varit under press. Vi har sett hur torka, låga grundvattennivåer och extrema väderförhållanden sätter press på hela vårt samhälle.

Det är någonting som nu påverkar oss i södra Sverige i Skåne, Blekinge och Småland och också på Öland och Gotland. I Skåne är läget extra allvarligt.

Länsstyrelsen konstaterar att både sjöar och grundvattenmagasin ligger på ovanligt låga nivåer. SGU har utfärdat varning om risk för vattenbrist. Vattennivåerna i Vombsjön är de lägsta som uppmätts för årstiden sedan man började mätningarna 1969.

I min hemkommun Hässleholm har det under våren och den tidiga sommaren gjorts sms-utskick till kommunens alla invånare. Det senaste var från den 3 juni med orden: Vi närmar oss kritiska nivåer för grundvattnet i Hässleholms kommun. Därför går vi nu ut med en skarpare uppmaning: Du behöver begränsa din vattenanvändning.

Hässleholm Miljö beskriver situationen som så pass allvarlig att man nu bara är en meter från kritisk nivå i våra grundvattenmagasin.

Herr talman! Det handlar om dricksvatten till våra hushåll. Det handlar också om jordbrukets möjligheter att producera livsmedel. Det handlar om företag som är beroende av vatten. Det handlar om vår krisberedskap.

Jag välkomnar att regeringen följer situationen nära. Jag vet att flera myndigheter arbetar aktivt med frågan. Samtidigt återkommer man till en viktig utgångspunkt i ministerns svar, nämligen att det yttersta ansvaret ligger på kommunerna.

Ja, kommunerna har ett viktigt ansvar. Men kommunerna kan inte själva hantera klimatförändringarnas konsekvenser. De kan inte ensamma lösa de strukturella utmaningar som uppstår när hela regioner får återkommande problem med vattenförsörjningen.

Därför undrar jag: Hur säkerställer regeringen att kommuner och regioner får de verktyg och resurser som krävs för att möta en utveckling som enligt forskning kommer att bli allt vanligare?

För mig är inte detta bara en miljöfråga eller en dricksvattenfråga. Det är en fråga om samhällsberedskap och om människors trygghet i vardagen.