Herr talman! Jag tackar ledamoten Luhr för en klurig fråga.

Jag skulle säga att det överordnade målet är att göra Sverige till världens bästa land att leva i. För det behövs två saker: ökad trygghet och fler som jobbar så att Sverige blir lite rikare. Det är de två stora frågorna som får mig att gå upp på morgonen och lägga mycket tid och arbete i detta hus.

Herr talman! När det gäller frågan om huruvida brytning av mineraler är överordnad allt annat skulle jag säga att det är en sanning med modifikation. Det är klart att vi ska vara en ledande gruvnation och ta tillvara de naturresurser vi har. Inte minst finns det ett moraliskt ansvar för alla landsändar att bidra med det de kan.

På Gotland bidrar vi till exempel med kalksten och cement, som används när alla ni andra ska bygga badhus, tågstationer och annat i Sverige. I Halland exporterar man mycket livsmedel. I Göteborg har man den stora hamnen som förser oss andra med varor från omvärlden. I Kiruna bryter man järnmalm – och så vidare. Alla behöver bidra med sitt så att Sverige AB kan gå så bra som möjligt och må så bra som möjligt.

Herr talman! Frågan om lokala veton tror jag att vi kommer att få fortsätta leva med, för den är nog inte färdigdebatterad. Man kan också fundera på vad nästa kommunala veto kan bli. Ska Region Skåne bestämma vem som får komma över bron? Ska Region Gotland bestämma vilka vapensystem som ställs ut på Tofta skjutfält? Vilka nya kommunala veton kan man tänka sig? Kan man också tänka sig väldigt lokala veton – att mina grannar bestämmer när jag får avverka min skog eller gödsla min åker?

Det går att fundera på hur långt planet sluttar, men här och nu tror jag att det är bra om vi gör den förändring i lagstiftningen som innebär att man skiljer mellan anläggning och verksamhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).