Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det finns få områden där välfärdens brister är så tydliga som för människor som lever med samsjuklighet – personer som samtidigt kämpar med beroendesjukdom och psykisk ohälsa. Alltför länge har dessa människor hamnat mellan stolarna.

Några år innan jag började som riksdagsledamot arbetade jag inom psykiatrin på Falköpings sjukhus, både inom beroendevården och inom akutpsykiatrin. Där mötte jag människor när livet var som allra svårast för dem. Jag såg konsekvenserna av missbruket, lidandet av den psykiska sjukdomen och den hopplöshet som många människor levde med.

Jag såg också något annat. Jag såg hur människor ofta mötte ett system som inte hängde ihop. Det var ett system där olika huvudmän ansvarade för olika delar av vården och där ansvaret ibland var väldigt otydligt. Det var ett system där enskilda själva fick bära konsekvenserna när samordningen brast.

Detta har lett till att människor med stora behov inte fått rätt hjälp i rätt tid. Det har också lett till onödigt lidande och, i många fall, till att människor har tappat tron på att samhället finns där när livet är som allra svårast. Det här är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Herr talman! För Kristdemokraterna är människovärdet grunden för all politik. Varje människa har ett okränkbart värde, oavsett livssituation, sjukdom eller bakgrund.

Den som lever med beroendesjukdom eller psykisk ohälsa är inte en diagnos utan en människa med drömmar, relationer och framtidshopp. Därför måste vården utgå från människans behov, inte från organisatoriska gränser. Det är precis detta som samsjuklighetsreformen handlar om. Därför är jag glad över att vi nu tar detta viktiga steg.

Herr talman! Regeringens förslag innebär ett historiskt skifte. För första gången tydliggörs att vården för personer med skadligt bruk eller beroende ska organiseras tillsammans med den övriga psykiatriska vården. Det är en avgörande förändring.

Vi vet att många människor med beroendesjukdom samtidigt lever med psykisk ohälsa. Att då behandla dessa tillstånd i olika system har inte varit rimligt. När vården hänger ihop ökar möjligheten att se hela människan, att ge rätt hjälp i rätt tid och att hjälpa människor tillbaka till hälsa, självständighet och framtidstro.

Herr talman! En annan central del av reformen är den nya lagen om samordnad vård- och stödverksamhet. Kommuner och regioner ska gemensamt bedriva verksamheter för personer som under lång tid behöver samordnade insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Detta är ett viktigt steg för att komma ifrån stuprören.

För den enskilde spelar det ingen roll vilken myndighet som ansvarar för vilken insats. Det viktiga är att hjälpen fungerar, att någon tar ansvar för helheten och att människan slipper vara sin egen samordnare. Det är just detta som reformen syftar till att uppnå.

Herr talman! Kristdemokraterna har länge talat om vikten av nära vård. Men nära vård handlar om mer än geografi. Det handlar om relationer, om kontinuitet och om att bli sedd och bemött med respekt.

Många personer med samsjuklighet har tvingats berätta sin historia om och om igen. De har mött nya vårdkontakter, nya bedömningar och nya väntetider. Det skapar frustration, uppgivenhet och misstro. Den här reformen är ett viktigt steg för att bryta det mönstret.

Herr talman! En viktig del av propositionen är också att begreppet missbruk ersätts med begreppen bruk, skadligt bruk och beroende. Det kan tyckas som en liten förändring, men ord spelar roll; språk formar attityder.

När människor känner sig dömda eller stämplade riskerar det att bli svårare att söka hjälp. Politikens uppgift är inte att moralisera. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för behandling, återhämtning och ett bättre liv.

Herr talman! Den här reformen handlar inte bara om den enskilde. Den handlar också om familjerna, om föräldrar som oroar sig för sina barn, om barn som växer upp med en mamma eller pappa som lider av psykisk sjukdom eller beroende och om anhöriga som i åratal försöker navigera i ett system som inte fungerar eller som är svårt att hitta i. När vården blir mer sammanhållen skapas större trygghet också för de anhöriga. Detta ligger i linje med den kristdemokratiska synen på samhället, där de nära gemenskaperna är avgörande för människors trygghet och välmående.

Herr talman! Detta är inte slutet på arbetet – det är början. Mycket återstår för kommunerna, regionerna och staten. Men riktningen är tydlig: Vi går från splittring till samordning, från stuprör till helhetssyn. Vi går från organisatoriska gränser till människans behov.

Ingen människa ska behöva falla mellan stolarna därför att samhället inte förmår samordna sina insatser. Ingen människa ska lämnas ensam i kampen mot beroende och psykisk ohälsa. Med denna reform tar vi viktiga steg mot en mer sammanhållen, personcentrerad och värdig vård.