Herr talman! Timmen är sen, och jag ska inte vara långrandig.

Jag har tittat på hela reformen, och jag har tänkt mycket på psykiatrireformen. Den var ordrik och bra, och det fanns flera punkter som skulle genomföras. Tyvärr kom det en ekonomisk krasch i vägen, och psykiatrireformen luddades upp mycket.

Därför måste jag ändå fråga ledamoten Cecilia Gustafsson om möjligheterna att se på de ekonomiska förutsättningarna. Precis som ledamoten beskriver lägger man 400 miljoner per år, och det är en del pengar.

Vi har tittat på denna jättereform i en tid då psykiatrin är nedkörd – även beroendevården – oavsett majoritet. Jag undrar om resurserna är tillräckliga eller om vi kan vänta oss att man tittar på finansieringsprincipen vid stora omläggningar av verksamheter som berör kommuner och regioner. Staten bör stå för vad det kostar. Vi anser inte riktigt att så är fallet i detta.