Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6.

Under alldeles för lång tid har vården brustit när det gäller personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. I detta sammanhang kallas det för samsjuklighet.

Trots att hälso- och sjukvårdens resurser enligt hälso- och sjukvårdslagen ska prioriteras till patienter med stora vårdbehov är det ofta personer med mer komplexa vårdbehov som påverkas mest av brister i vårdsystemet. Personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd hör till dem som drabbas av att bollas mellan kommunens socialtjänst och regionvården och mellan olika specialiteter i vården. Vården har ett otydligt ansvar, tillgången på vård är ojämlik, kunskapen och kompetensen är otillräcklig och endast en av fem med behov nås av rätt vård.

Socialdemokraterna tillsatte Samsjuklighetsutredningen, som nu har lämnat sina förslag. Nu har vi en proposition för en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. Propositionen innehåller även en helt ny lag om vård- och stödverksamhet för psykiskt funktionsnedsatta. Det är en begränsad grupp, inte så liten, och en lag ska nu stötta dem och se till att de får ett sammanhållet stöd. I övrigt ska förslagen som gäller en bredare målgrupp med samsjuklighet genomföras genom kunskapsstöd och styrande dokument från Socialstyrelsen samt omfördelning och tillskott av resurser. 400 miljoner ges under fem år. Hur omfördelningen ska se ut är ännu inte klart.

Samsjuklighetsutredningen undersökte vilka mål som personer med samsjuklighet och deras anhöriga själva ansåg var viktigast att samhällets samlade insatser uppnår. Här är några exempel på dessa målbilder:

tidig hjälp för psykisk ohälsa och skadligt bruk

stöd och vård som hänger ihop som en helhet

att inte bli utestängd från stöd och vård

att få hjälp med både beroende och psykisk ohälsa

att bli lyssnad på, få förståelse och bli behandlad med samma respekt som andra.

Vi välkomnar verkligen propositionen, men vi bedömer att mer behöver göras från statligt håll för att införandet av propositionens förslag ska bli lyckat.

Herr talman! Det finns mycket som talar för den reform som nu diskuteras. Att förbättra samordningen och skapa mer jämlika förutsättningar inom vård och stöd är viktigt och nödvändigt. Men för att förslagen ska bli verklighet krävs mer än välformulerade mål och intentioner. Det krävs tydliga förutsättningar för genomförandet.

En avgörande fråga är finansieringen. Om ansvar flyttas mellan kommuner och regioner måste resurserna följa med. Annars riskerar vi att skapa nya skevheter i stället för att minska dem som redan finns. Därför behöver regeringen ta ett helhetsgrepp och säkerställa en tydlig ekonomisk struktur. Det handlar både om en rättvis omfördelning av medel och om att staten tar ansvar för de extra kostnader som uppstår när förändringar genomförs. Utan detta blir det svårt att garantera en likvärdig vård i hela landet.

För att reformen ska fungera i praktiken behövs också ett tydligt stöd i genomförandet, som vi tror kommer att bli ganska långsiktigt. Stora förändringar kräver samordning, kunskapsutbyte och praktisk vägledning. Det kommer ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen i augusti. Det är oklart när det kommer föreskrifter från Socialstyrelsen, och först i mars 2027 kommer en nationell plan för myndigheterna.

Vi tycker att det är lite sent och att det därför behövs en nationell stödfunktion som kan stötta kommuner och regioner genom hela processen. En sådan funktion skulle kunna samla erfarenheter, sprida goda exempel och bidra med konkret stöd. Det skulle öka chanserna att reformen genomförs på ett sätt som fungerar i hela landet, samtidigt som lokala förutsättningar tas i beaktande.

Lika viktigt är att följa upp hur reformen faktiskt fungerar. Det finns en rad farhågor och frågor som behöver tas på allvar.

En handlar om personalförsörjningen inom psykiatrin. Det finns en väldokumenterad kompetensbrist inom psykiatrin när det gäller specialistsjuksköterskor och läkare, och det behövs också fler psykologer. Rapporter säger att finns en risk att dagens bristsituation på sikt förstärks eftersom tillgången bedöms vara oförändrad samtidigt som efterfrågan ökar.

Här kunde regeringen ha genomfört några av alla de förslag som lagts i nationell plan för vårdens kompetensförsörjning och i en hel del utredningar som handlar om fortbildning och andra typer av åtgärder för kompetensförsörjningen. Men det har tyvärr inte skett.

Herr talman! Vi behöver få svar på om reformen leder till bättre samordning för personer med beroendeproblematik och andra psykiatriska tillstånd och till uppfyllande av de mål som personerna med samsjuklighet och deras anhöriga själva ansåg var viktigast att samhällets samlade insatser uppnår. Blir det lättare att få hjälp? Blir de lyssnade på? Får de förståelse och blir behandlade med samma respekt som andra? Hänger vård- och stödinsatser ihop bättre än tidigare? Finns fungerande behandling?

Denna reform är viktig. Därför har vi socialdemokrater lämnat förslag som gör att kommuner och regioner får bättre förutsättningar att genomföra förändringen i praktiken. Det krävs tydliga ekonomiska ramar, ett genomtänkt stöd i genomförandet och en noggrann uppföljning. Vi menar att det kommer att vara avgörande för om det blir verkliga förbättringar för dem som den här propositionen är till för.